Om husse och matte                                                                                       

Wednesday 12 November 2008 21:48

Om Oss!

Vi som står bakom kennelprefixet Toppdobb’s heter Kent och Marina Andersson. Strävsamt gammalt par sedan många år haha….. Två i dag vuxna barn är vi stolta ”uppfödare” till, Thomas och Sarah. Även nästa led i ”stamtavlan” finns idag i form av Sarah’s och hennes livskamrat Michaels lilla dotter Miranda.  Platsen vi bor på är belägen uppe på Linderödsåsen i Skåne. En liten gård med 12 hektar mark köpte vi båda infödda Lommabor oss 2004 för att för på ett vettigt sätt förena hundliv med förbättrad hälsa och ett riktigt naturnära leverne. Poolvillan i Lomma med prydnadsträdgård fick stryka på foten för skog, frihet och möjlighet att på ett bekvämt sätt träna våra älskade hundar i spår, rapport och lydnad i första hand. Hund har vi nästan alltid haft båda två under våra liv. Olika raser och där av har vi blandade erfarenheter. Marina uppväxt med en bruksintresserad och instruktörsutbildad pappa, och en mamma med stor förkärlek till småhundar. Kent uppväxt med föräldrar som tyckte att en hund liksom hörde till familjelivet. Marinas första egna hund en dvärgpudel som blev lite för stor, en underbar liten pudeltjej som satt djupa spår, därav Marinas önskan om att än en gång i livet bli pudelägare…..Kents första hund var en collie. Raser som blandras, schäfer, riesen, pekinges har också hunnits med innan vi skaffade vår första gemensamma hund, en Grand Danis. Buster blev hans namn, tyvärr blev han änglahund redan vid ett års ålder på grund av kronisk bukspottsinflammation. Rasen var given så nästa hund blev även det en grandis. Vår Zorro minns alla som träffat honom, åh vilken hund! Efter honom sa vi aldrig mer en grandis, inte en chans att vi får en sådan hund till…En paus i hund ägandet var också på sin plats då vi hade fullt upp med våra barn. Vi kände båda att bara ”ha” hund var inget som låg för oss, den ska ha ett fullvärdigt liv och inte bara mat och ”kisserundor” så trots barnens tjat stod vi på oss ända till Tyson kom in i våra liv. En dobbis utan stamtavla… Jesus, en dobermann, vad tänkte vi på? Matte rätt så nedgången efter en hjärninflammation, husse som såg en hund som en underbar rehabilitering, ungarna som avgudade denna lille dobbevalp! Jaha, sedan var vi såklart fast. Denna livsglädje, energi, klokhet kombinerat med ett yttre som får en att njuta i fulla drag. Fast vår älskade Tyson drabbades av prostatacancer och lämnade oss alltför tidigt vid 5 års ålder fanns det inte minsta tvekan om vad vår nästa hund skulle vara av för ras. Den första april 2001 hämtades Indy hem som första renrasiga dobermann ifrån Wennhof’s kennel. Indy kunde bara plussa på alla de positiva erfarenheter vi hade av rasen. Fråga vem du vill som känner våran Indy och ingen kan säga något negativt om sitt möte med honom. Sen kom Janis, och Sativa, och Abbe och Belle…..Visst har man någon gång fantiserat om att få vara med om att uppleva en hunds parning, dräktighet och valpkull. Janis kände vi absolut var hunden att ge oss möjligheten att låta oss få uppleva detta. En underbar sommar fick vi uppleva här hemma, år 2006. Där av utökades flocken med Abbe, Janis avkomma. Belle’s ägare kände att det här med dobermann blev lite för mycket och helt plötsligt var vi med fem hundar.  Vatten över huvudet kan man väl skämtsamt säga att vi tagit oss. Att ha fem aktiva tävlingshundar är inte lätt om man ska träna och tävla dem själv. Vi  försöker verkligen ge dem alla en stunds träning dagligen, om det räcker till tävlingsframgångar är väl mer tveksamt....Men en hund som hamnar hos oss stannar hos oss tills den tar sitt sista andetag, de är en i familjen än om de inte "duger" som tävlingshund eller avelshund, blir gamla eller sjuka spelar inte någon roll de är som sagt en del av vår familj. En  dobermann älskar att få uppgifter att lösa, intelligensen är det inga som helst fel på, kroppar som är som gjorda för rörelse i full fart och som kräver att få sträcka ut, massor av social samvaro, den bästa vän man kan önska sig, en bestämd men vänlig hand som styr upp det hela ja så skulle vi vilja beskriva de fem hundar som bor här hemma hos oss och delar både säng och soffa med matte, husse och andra hundar. En ganska krävande hund som inte är för var och en utan för den som verkligen vill ha en hund som kan ge allt om man bara är införstådd med vad det innebär att vara dobermannägare. Att vi skulle ståta med ett kennelnamn var kanske inte riktigt vad vi tänkt oss, dock ville vi följa alla regler angående hunduppfödning när vi tagit beslutet att låta Janis bli mamma. Om det blir fler kullar här på vår kennel beror helt och hållet på om det finns intresse för en brukshund och familje hund av stora mått. För oss är det viktigt att en ”Toppdobbe” får det fullvärdiga hundliv en dobbis är värd! För de valpar som föds hemma hos oss är alltid ”våra” hundar och vi ställer upp för var och en som om de varit vår egen. Vi anordnar med glädje både träffar, kurser gemensamma MH och korninger. I gengäld vill vi ha öppenhet, täta kontakter, intresse för att röntga sin hund och ett genuint intresse för att aktivera sin toppdobb’s hund  från dess ”nya” ägare. Vi får väl se om det föds fler hundar under prefixet Toppdobb’s, vi är ganska säkra på att vi har avelsmaterialet, finns de rätta ägarna till dessa valpar???

Kent och Marina