Vår grundträning

Vår träning bygger på motivation i olika former. Motivation att uppföra sig ordentligt i vardagen, motivation att utföra de cirkuskonster som man kan säga att tävlingslydnad är, motivation att orka när det tar emot även om det är en för hunden naturlig uppgift den ska utföra som det är att spåra för att ta ett exempel. Om vi börjar med det första så är motivationen för hunden en nöjd husse eller matte som oftast ger utdelning/vinst i någon form. Alla vill ha en lydig hund som kan vara lös, uppföra sig ordentligt i olika sammanhang, är trygg och social,kan gå fint i koppel, kan hanteras vid t.ex. kloklippning eller hos veterinären  ja allt som hör vardagen till helt enkelt. Detta skulle vi vilja säga är den absolut viktigaste träningen man kan ge sin hund och den fortsätter under hela hundens liv. För de valpar som fötts hemma hos oss börjar denna träning dag ett i deras liv. När den lilla valpen lämnat oss vid 8-10 veckors ålder kan den komma när man kallar på den, vara stilla när man ska klippa klor eller liknande, den bits inte, den är trygg i olika miljöer och bland okända människor,  den kan följa fint vid sidan med hjälp av godisbitar och den har blivit lärd att det är helt ok att lämna husse eller matte för att utföra något när den fått ok att göra detta. Men all träning är färskvara och den nya ägaren måste fortsätta arbetet vi påbörjat.Som ni förstår är det aldrig för tidigt att lära den lilla valpen vad som är rätt och fel. När hunden är liten är det fantasiskt lätt att få den att förstå när vi är nöjda eller missnöjda. Leken och samvaron är ett utmärkt sätt att belöna och att skapa motivation att "lyda" Inga hårda tag behövs, inte heller den bekräftelse som t.ex. tävlingslydnadsträning i form av "godisregn"  i regel kräver. Vi har några saker vi anser är absolut nödvändiga för hunden att lära sig, bli här, kom, det är ok att lämna mig när jag säger så = var så god, att vara stilla vid all form av hantering av både känd och okänd människa, att hälsa fint på både människor och andra djur, hunden ska förstå  innebörden av ordet Nej, och den ska lära sig att att man inte bara kan störta iväg hur som helst utan att man måste vara uppmärksam på omgivningen. Allt man behöver är sin egen röst, sitt kroppsspråk, godbitar och några roliga grejor. Det här med att leka med sin hund är något man har nytta av  i allt man gör framöver. Man kan använda leken som belöning, man kan använda leken till att lära hunden när det är för häftigt och den måste lugna sig, man kan lära hunden att avbryta leken när man som ägare till leken säger att det är så och att låta husse eller matte bestämma när leken börjar och  slutar. Framförallt lär man hunden att det är toppen att leka och att vara ihop med husse/matte. Att korrigera  med strypkoppel för att hunden inte förstått att det är för den drar i kopplet t.ex är i våra ögon ganska meningslöst. Att korrigera överhuvudtaget med en stryplänk är inget som ligger för oss och av den anledningen finns inga sådana i vår ägo. När det gäller "vardagshyfs" korrigerar vi också hunden om vi vet att den förstått uppgiften och väljer att inte lyda men på helt andra sätt. Rösten är ett utmärkt sätt att tala om vad man tycker om olydiga hundar, att inte få vara med, att inte hitta husse eller matte om man inte hörsammat det där "kommet" är utomordentliga "korrigeringsverktyg" och ju yngre hunden är desto effektivare är de. Denna typ av träning är ovillkorlig dvs. den ska lyckas varje gång och det är upp till mig att bedöma på vilken svårighetsgrad jag kan lägga träningen, olydnad ger konsekvenser. Man kan såklart inte förvänta sig att hunden första gången ska förstå ordet kom eller bli här. Man måste som vid all annan inlärning hjälpa och "förklara" vad det är man vill. Att lyckas varje gång är mycket viktigt för att man ska kunna gå framåt och inte fastna så att hunden själv finner sina belöningar. Att strunta i att komma för att jakten på en kanin är betydligt roligare än samvaron med mig och min gamla leksak är ett lysande exempel. Vardagslydnad, grundlydnad eller vad man nu väljer att kalla det ligger som grund till all annan träning och är även av den anledningen viktig. Vi lägger ner mycket tid och planering och ibland är en mindre folksamling involverad för att en hund måste tränas i att vara lös t.ex. Då måste var och en som hunden kan välja att sticka till veta hur den ska agera för att man ska uppnå målet att lyckas varje gång. Resultatet av flitig träning av alla grunder blir en social, följsam, trygg hund, det vill vi alla ha eller hur? Den som verkligen visat oss vägen när det gäller dessa bitar är vår mentor Ing-Britt Holgersson. Tack vare henne kan vi leva "familjeliv" med två hanhundar och tre tikar under samma tak. Det är vi som bestämmer här hemma, Kent och jag alltså, det kan jag med gott samvete säga idag. Så har det inte alltid varit och då blir det otryggt och rörigt för hunden/hundarna. Någon måste bestämma tycker hunden och tar inte människan på sig den rollen utan tror att endast kärlek och förklarande ord borde räcka blir det problem även om man bara har en hund för då tar hunden på sig den rollen och det brukar innebära problem. Hundar som gör utfall, hundar som rymmer, inte släpper in främmande, inte låter sig undersökas av veterinären osv.... Det går inte i detalj att beskriva alla dessa grundövningar vi jobbar med, är du nyfiken på mer får du höra av dig för det allra bästa sättet är att visa. Visa och "torröva" är nyckelorden för att lyckas. Torrövning innebär att husse/matte ska ha övningen klar i huvudet innan man provar på sin hund, ni kommer ihåg det här med att lyckas varje gång ?

Vår lydnadsträning

Att träna lydnad är i våra ögon att träna hunden för cirkuskonster. Det är inget naturligt beteende för hunden att gå vid vår vänstra sida och stirra upp i vårt ansiket. Detta är grunden i lydnadsträningen- KONTAKT!!!! Att tigga och be om en uppgift att lösa. En massa precision, var är bakdelen, var befinner sig bogen i förhållande till våra ben, kunna välja riktning med hjälp av förarens blick, stanna snabbt, sitta snabbt och rakt, springa det fortaste man kan,slänga sig i backen vid ett kommando Ligg!, utföra moment som består av flera delar, våga lämna föraren för att utföra något trots all kontaktträning, inte bry sig om andra hundar som tränas och belönas, orka en hel tävling UTAN belöning ja listan kan göras hur lång som helst. All inlärning sker endast med positiv förstärkning, ofta med hjälp av klicker. Vi använder oss både av shejping och av "hjälper" dvs att vi hjälper hunden genom att visa vad vi vill. Upplever att de shejpade inlärningarna sitter bäst och att vi inte använder oss av det beror helt och hållet på att vi inte är tillräckligt duktiga klickertränare. En enorm mängd tålamod krävs också då man shejpar.  Vi "torrövar" även här, att vi som förare kan hjälpa våra hundar genom att följa samma mönster ja det råder det inget tvivel om efter att man fått prova på att vara "hund" några gånger. Var och en som sett någon av våra hundar kan nog skriva under på att lydnadsträning är något de älskar, glädjen är det inte att ta fel på. Priset vi ibland kan få betala under tävling är att de tycker det är lite för roligt haha... Det priset är vi mer än villiga att betala, lydnaden i sig kan vara ganska påfrestande för hunden, det finns väl inte något sorgligare att se än en hund som är livrädd för att göra fel... Här är man inte rädd för att göra fel, tvärtom pga av att vi shejpar en del får vi ibland väldigt uppfinningsrika hundar som hittar på de mest otroliga saker både vid tävling och träning.De belönas också rikligt för rätt utförda övningar, mängder av godis, mycket lek gör det mödan värt för dem att anstränga sig att få saker och ting gjorda på ett önskvärt sätt. När man blivit lite duktigare får man jobba lite mer för de där belöningarna och det i sig blir en sport, att utmana hunden mer och mer.

Vi tar det väldigt lugnt med tävlingsdebuten, det brukar ta ett tag för en dobbis att mogna i hjärnan för att orka med en tävling och vårt mål är att de ska orka tävla många år och fortfarande tycka att det är det roligaste som finns. Vi tävlar inte ofta, varje tävling är en avdressering då inga belöningar får ges. I Elitklassen får du knappt ens klappa om din hund som belöning. Där emot tävlingstränar vi gärna. Ett utmärkt sätt att få hunden att tro att tävling är SKOJ! Också ett utmärkt sätt att själv skaffa sig tävlingsrutin utan att det är skarpt läge.Under dessa belönar vi friskt, lyder inte tävlingsledarens order eller vad det nu kan vara vi vill träna på. SUPERBRA sätt att förbereda sig för tävling .När vi tränar blandar vi friskt mellan ren lydnadsträning och vår "uppfostringslydnad" Om inte det sistnämnda fungerar kan man glömma att det förstnämda fungerar i längden. Ta bara en sådan sak som att du vid något tillfälle vill belöna hunden med att kasta bollen till den. Då MÅSTE hunden komma tilbaka med bollen till dig, släppa den i din hand när du säger så, inte försöka ta den ifrån dig när du ska stoppa tillbaks den i fickan eller hur? Om detta inte funkar ja då blir det ju helt andra saker ni tränar när det kanske var kontakt eller snabba läggande ni skulle träna.... Därför kastar vi ibland in lite "uppfostringslydnad" mellan lydnadsmomenten. Aldrig i lydnadsmomenten, här vill vi inte ha konflikt, här är det glädjen som är nummer ett men i bland behöver man kanske friska upp minnet lite innan man ska göra något man vet blir svårt för hunden och då är det inte så dumt att ha gjort en "uppfostringsgrej" innan. Vi delar också upp momenten i många delar, tränar vi för att ta ett exempel framförgående, då säger vi inte fot till hunden när vi börjar gå om det är själva framförgåendet vi vill träna på. Då ska den ju ha fokus på mitt ansiket, det blir ganska mycket svårare för den att lämna mig då. Här använder vi "gå här" för i detta läget är det inte "fot" vi tränar. Förstår ni?  Ett annat exempel, inkallning med ställande där själva ställandet tränas, Kom! istället för Hit som betyder kom hit det fortaste du kan och sätt dig perfekt fot! När vi lär in något helt nytt använder vi inga ord överhuvudtaget förrän det önskavärda beteendet börjar ta form. Då lägger vi på det ord vi tänkt använda som kommando samtidigt som hunden utför det beteendet. Dobermann är roliga att jobba med, de är snabbtänkta och snappar fort vad man vill. De snappar även snabbt det man felaktigt belönat. Det är väldigt lätt att belöna fel sak då de är snabba som vinden i allt de gör. En riktig utmaning är det att få till snygga lydnadsmoment men sitter de där är det en njutning att se en duktig dobermann gå ett lydnadsprogram.