Tisdag 27 december
Ja då var julen över för denna gång. Vi har haft en riktigt fridfull jul för en gång skull. Sativa har fått träffat tomten för första gången. Tror hon gillade honom skarpt. Indy var helt uppskruvad hela dagen, han vet vad det går ut på med paketer under granen. Jodå, vi vågade ta in både gran och tomte. Efter den fasansfulla upplevelsen att bli jagad av en julgran nonchalerade Sativa innegranen totalt, den halvmeterhöga tomten fick en puss sen var det bra. När vi lagt julklapparna under granen fick vi däremot ringa in den med kompostgaller. Inte så mycket för Sativas skull som för Indy's. Han smet in i rummet vi lagt alla julklapparna i några dagar innan jul och packade upp nästan alla hundjulklapparna. Som tur var hade han inte rört de övriga men den chansen vågade vi inte ta en gång till så det fick bli en lite annorlunda dekoration i form av kompostgaller. Igår började det snöa och sedan har det fortsatt så gårdagen och dagen har Kent tillbringat i traktorn. Hundarna är helt "tossiga" när vi är ute, de fullkomligt älskar snö. Hoppas bara det blir i rimliga mängder, vi har väl en 3-4 decimeter redan så det kan räcka. Tyvärr är det inte det man utlovar på väderleksrapporterna. Vi får väl se, ett gott nytt år vill vi önska alla. Ta det varligt med smällandet, på denna gården blir det inga sådana förehavande.
Marina
Söndag 11 december
Idag var vi i väg och smygdebutera i lydnadsklass II med Janis. Ville bara kolla av var vi befann oss tävlingsmässigt. Som bekant brukar resultaten bli ett vid träning och ett annat vid tävling. Starten på dagen var underbar, vi försov oss! Upp, på med kläderna och ut med tre sömniga hundar i bilen. Vi var framme med 5 minuters marginal- toppenstart....Ovanpå allt elände drar vi startnummer 2, puh! Fria följet var hopplöst, kan bero på att detta fått stått tillbaka för träning på allt det nya vi skulle kunna idag. 2 nollor, på ställandet under gång? (vet inte vad som hände) och på fjärren. Det andra är jag nöjd med så här långt, hade ganska klart för mig att vi inte är färdiga. 133 poäng fick vi, det kan låta konstigt men vi är ganska nöjda ändå. Nu ska vi ha lite julledighet och sen tar vi nya tag.
Oooops, fick just reda på att Sativas mamma Bianca Betelges blev 3:e bästa tik på Stora Stockholm (av 60 tikar) och farsan hennes reserv i bästa hanhund, vad månde det bliva av denna unga fröken? Det är faktiskt min farsa också ! GRATTIS!
Marina & Janis
Tisdag 29 november
Ja då var det vinter igen! Tydligen ligger det en del i att vi bor i Skånes norrland. Gissa om en viss fröken gjorde stora ögon vid åsynen av denna vita värld? I en hel sekund minst! Sen har det varit fullt ös i snön, som alla andra hundar älskar hon detta frusna vatten. Att julen nalkas har hon också tagit till sig av hela sitt hjärta! Två amaryllis har fått sätta livet till, en ljusslinga har hon efter flertalet attacker så till sist lyckats ta död på. Höjdpunkten var nog idag när hon for omkring på gårdsplanen med en av de två granar vi dekorerat ingången med efter sig. Undrar hur man upplever den traumatiska upplevelsen att bli jagad av en gran? Kablarna till belysningen hade fastnat runt halsen så hon blev ju inte av med den. Indy och Janis satt på trappan och, som Kent uttryckte det, log inombords. Nu bevärdigas inte granarna ens med en blick vid ut och ingång genom ytterdörrarna. Vi är dock mycket tveksamma till om vi ska ta in någon gran på lillejul som vi brukar. Även vår meterhöga tomte får nog stanna i garaget i år, han har en nalle i sin julklappssäck och Sativa ÄLSKAR mjukdjur! Tro nu inte att upptågen var slut för dagen efter julgransincidenten! Senare hittades en mus under vasken som lyckades rymma ut i köket. Den sprang rakt på Indy, Kent sa Ta den ! men nädå man måste ju först kolla tyckte Indy. Då for den rakt mot våra "töser", gissa om de var pigga på att ta den? De höll på att riva hela hallen! Till sist fick de hjälp av husse som tog den med en tång och som den sanna djurvän han är släppte han ut den. Ögonblicket efter kom jag från jobb och hundarna släpptes ut. De två äldsta ville ju vara med mig och gosa, den minsta , just det! Musjakt! Vi kollade in ifrån huset och jodå, hon tog den! De svarta ögonen glimmade av stjärnor när hon kom in, helnöjd med sig själv. Misstänker att denna fröken tar man inte där man lämnade henne. Vet ni vad som är konstigast? Vi kan inte bli arga på henne! Alla hennes upptåg är så oskyldiga och roliga att man bara inte kan bli arg! Arg och ledsen blev jag däremot när vi skulle testa vårt nya fina hopp hinder. Tillverkat efter alla konstens regler (läs tävlingsregel). Det provhoppades av alla hundarna som tyckte det var toppenroligt, Kent delade ut godis till hela gänget och jag gick fram för att ta bort ytterligare nån bräda. Böjer mig ner, pang! En dobermann i fullt ös träffade min panna. Jag var säker på att jag spräckt hela skallen, så illa var det nu inte men ojoj vilken bula jag haft. Kent kommentar var, varför händer alla dessa märkliga saker dig? Jo det kan jag svara på, det får man räkna med om man väljer att dela sitt liv med tre stycken livsbejakande dobermann!!!
matte Marina
Söndag 20 november
Ännu en helg som varit fylld med framgångar! Vi åkte till Åstorp i går för att ställa ut våra "töser" och för att få Janis exteriörbeskriven så att hon kunde få sin titel KORAD. Först ut i ringen var Sativa. Det var bara två valpar och Sativa var den yngre av dem med sin ålder på 6 1/2 månad. Det blev ett BIR och tävlande på eftermiddagen för henne. Efter någon timme var det så Janis tur. Vi hade diskuterat hit och dit under fredagen för Kent ville inte ställa ut henne då hon är lite skendräktig och därmed har en "tradig" mage. Jag envisades för i övrigt tycker jag att hon är i fin form- jag vann. Kul för hon blev BIM och det var en del andra tikar att slå, 12-13 stycken. Under de timmar vi väntade på att finalerna skulle gå av stapeln fick vi Janis exteriörbeskriven av Dobermannklubbens egna beskrivare Christina Persson. Givetvis blev hon godkänd och kan därmed hädan efter titulera sig KORAD, härligt! Uppfödarna Christel och Göran uppvaktade med tjusig glaspokal med inskription. Långt om länge blev det då dax att äntra utställningsringen igen för att slås om BISET. Med en något sömnig valp gällde det att samla sig för denna kamp! Uppskruvade som vi var räknade vi inte så noga hur många konkurrenter vi hade att slås mot men en 11-12 var det nog. Spänningen var olidlig både när de fem som plockades ut för vidare tävling och när vi skulle placeras. Det blev till slut en andra plats, en jättevacker collievalp vann. Vår lilla tjej fick en rosett som var nästan större än henne själv att hänga i halsbandet. Det bästa tyckte hon var det berg av grejor hon fick till sig själv. Godis, leksaker, vattenskål, mysfilt och ett koppel som genast skänktes till Indy då det var blått. Även det andra delade hon frikostigt med sig av under lördagskvällen. Idag finns inte mycket kvar av leksakerna men vad gör väl det, det finns ju nya tävlingar att vinna saker på.
Vilka härliga "töser" vi har! Och vilken härlig "påg" som supportade i bilen hela dagen!
Kent och Marina
Söndag 13 november
Förbaskat trevliga söndagar det varit på senare tid! Idag var det ju dax för minstingens debut i utställningsringen. Stora ögon var det ju givetvis när vi anlände till mässhallarna och skulle ta oss genom detta myller av människor och hundar. Försiktig och vänligt sinnad till allt och alla tog vi oss fram till ringen vi skulle vara i. Här hade Sativa inga som helts problem att koppla av till det var vår tur att äntra ringen. Med lite träning kommer hon att bli minst lika duktig på att koppla av som Janis när hon förstår att hon inte förväntas prestera något för stunden. Guld värt i alla tävlingssammanhang. I ringen betedde hon sig som hon inte gjort annat än att visat upp sig och sprungit fint med husse. Kan då berätta att vi inte medvetet tränat för just utställning men hon är ju van att hanteras på precis samma sätt som de vuxna hundarna med kloklippning, öron och tandvård där vi kräver lugn av hundarna. Att stå en längre stund var lite jobbigt och vi har väl inte riktigt hittat formerna för detta när det gäller unga fröken. Svårt att veta vad som är favoriten när det gäller belöning. Verkar som att även hon kan gå att få på finten med att bollar i snöre är det bästa som finns i hela världen. Dock behövs lite mer övertygelse... Hon var med andra ord jätteduktig och bra gick det resultatmässigt. Hon vann sin klass och blev 2.a av tretton tikar, ingen dålig prestation. Jättefin kritik, sen får man ta det här med valputställning för vad det är. Det ska gå ytterligare minst 2 1/2 år innan vi vet någotsånär vad det blev av den här lilla lovande fröken. Så här långt finns bara superlativ att hämta ifrån våra strupar....
Stolta Matte
Söndag 6 november
Ska försöka se tillräckligt mycket för att skriva några rader i vår dagbok. Ni förstår den där "änglen" vi har tyckte min brillor såg ut som ett tuggben...Så jag sitter här och plirar mot skärmen med en rejäl blåtira över ett av ögonen, saknandes en bit av ena lillfingret samt ett justerat knä. Ska ni träna hund se till att ha en rejäl olyckfallsförsäkring! Men vet ni, jag mår prima. Idag har vi varit och tävlat med Janis i appellklass rapport. Att tävla en hel dag är en ny erfarenhet, att ladda om gång på gång. Janis var fantastiskt duktig det är bara vi som behöver träna mer. När man som idag känner att ens hund är beredd att göra allt för en då blir man riktigt varm i hjärtat och vad gör det då att en bit av lillfingret ryker när man busar runt? Blåtiran vet jag faktiskt inte vem som delat ut, kan varit vem som helst av de tre sansade hundar vi har. Knäet är min egen förtjänst, hade lite brått om att komma ut och sätta igång med hundträningen igår, sånt som händer... Ett något trött gäng ska nu slänga sig i soffan och bara njuta. Och du Ing-Britt- tack för att du fick oss bitna på rapport! Vi har skitkul allihop när vi håller på med detta!
Invaliden Marina
Söndag 23 oktober
Just hemkommen från det föredrag Memea Molin höll idag på Hörbys BK. Oj vad jag har träningsvärk i hjärnan redan! Det har varit jättekul att inom en fjortondagars period lyssnat på Inki Sjösten, Anders Hallgren och då Memea idag. man får ju säga att de är bland de mest kända hundtränarmänniskorna i Sverige i dagsläget. Budskapet ifrån samtliga har varit: ha kul,, (framför allt hunden ska tycka detta), det är aldrig hundens fel om det blir fel i tävlings sammanhang du har förklarat för dåligt, var kreativ och gör saker och ting busenkla i början. Målet är att lyckas med det uppsatta målet varje gång då kommer man snabbast framåt . Och, allmän lydnad är grunden, blanda inte ihop dessa begrepp. Principen har vi redan i vår träning men det är alltid roligt att få nya infallsvinklar på hur man ska lösa specifika problem som har en förmåga att "poppa" upp. Idag var det handfasta råd och tips, när vi var och lyssnade på Anders skrattade jag så jag grät. För de som är något insatta i hundträning var detta rena stand up comedian, så roligt har jag inte haft på länge. Inki var en blandning av båda. Om jag får gissa kan det kanske se ut som följande i min hjärna i fortsättningen när jag kör ett träningspass med någon av hundarna: Nu min ängel ska vi träna inkallning (Inki), sitt-stanna kvar, Gå iväg i självsäker stil så hunden inte behöver känna sig som den osäkra hund Anders var när han gick igenom detta moment( det är Anders hundansikte jag kommer att se), hit!, full fart till "tanten" det är hon som sitter på det roliga! (Memea). Jaaa, man blir så in i vassen träningssugen men idag är det nog slut på "bensinen" så det får vänta till imorgon. Eller? kanske bara lite inomhus träning nu ikväll, så himla mycket man vill testa......
//Marina
Tisdag 11 oktober
Mail till Indy
Din stackars krake!!
Kan förstå din frustration för det där med illaluktande, tetiga äckliga småfisar till ungar är blähä…. Har jag hört! (även om jag inte själv har studerat dom på närmre håll, ännu!)
Och det där med målning har jag åxå stött på… Min morsa målade och jag låg och pockade på klappar och lek, i rabatten utanför och när inte det funkade för kontakt så försökte jag hänga i fönstret (precis min höjd) men då blev det liv i skällan kan du tro…. ”Akta fönstren” skrek hon.. Precis som ”ho givs a shiit”… Hon kunde ju brytt sig om mig som fick det där äckliga kletet i skägget…
Men du, jag har ett knep. Om du inte få ”som du vill” så hämta en leksak, gärna en ganska tung en, och släpp den i burken. Ja, jag menar I burken. Då lovar jag att det blir fart på dom!!!!!!!! Jag lärde mig det med ”min tanta”…. När hon kommer med en vit korg med en massa våta kläder i, och när hon sen håller på med den en stund när hon placerat upp kläderna i den där konstiga ställningen (som bara står i vägen när man springer som vinden i trädgården). Då fullkomligt struntar hon i att jag kommer med Kongen (min svarta rågummi grej). Jag kom på att om jag släpper ner den i korgen så måste hon ju flytta den för den är ju inte bara svart till färgen. Den är även härligt slemmig och lerig…. Störst effekt har det om det är vita kläder, har jag märkt ;o)
Ett hett tips från mig till dig min snygging!! Kommer du och tittar på mig när jag tävlar ”sista starten för i år”…..? Eller i alla fall är det vad morsan säger. Det är andra planer sen, men jag har inte fattat riktigt vad det är. Men du grabben, numret är: 112 men 90 000 funkar innu… säger dom!
Hoppas du kan tränga ut den där ”Ängeln” ur sängen så du får en skön natts sömn…
Ha det bäst från
Tjingeling
Din vän Delta
Måndag 10 oktober
Psssst! Nån som vet numret till HRIS( hundens rätt i samhället) ??? Jag måste få prata med någon annars blir jag fan ta mig knäpp. Jodå, jag får visst svära, jag är ju en man i mina bästa år. Förstår ni då inledningsvis hur pinsamt det är att bli kallad "Puppe"??????Detta är en av många frågor som spökar runt i min hjärna, hur är mina människor funtade som kommer på nåt sånt? Dom förstår inte hur mycket det fördärvar för mig just nu. Janis löper ju och man försöker ju sätta in sina stötar då och då även om hon i sig är ett kapitel för sig. Pussas och gullar med mig för att i nästa ögonblick bli som en kvinna med de svåraste PMS besvär (då menar jag riktigt svåra fall som slutat med MORD!) FÖRSTÅR NI DÅ HUR DET ÄR OM MATTE JUST DÅ ROPAR: PUPPE GULLET! KOM SKA DU FÅ EN PUSS! Snacka om psykisk misshandel. Nää, jag fattar inte att de kan göra mig detta efter att jag verkligen tog mig samman för deras skull och fixade det där LPII diplomet de så gärna ville ha.... OCH, då ska man ha i minnet, EFTER att de släpat hem den där odågan som de kallade Sativa ända tills igår (endast för de invigda som var på Inki Sjöstens föreläsning igår). Nu har hon fått nytt namn- Ängel. Jojo, det är visst en ängel. Modig är hon ju förstås måste jag medge, vet inte hur många saker hon stulit, slagit sönder eller på annat sätt förstört för husse och matte. Lite blinkar med de där svarta ögonen hon har och de har glömt allt samman. Skulle vilja se om det varit jag? Dum är hon, jag skulle lära henne att ligga stilla så att jag kunde suga på hennes öron lite, så som jag gjort med Janis fast jag vet att jag inte får. Inte fattade hon det inte, nä hon började härma mig och biter och suger på mina öron så det gör riktigt ont. Ibland gör det så jäkla ont att jag skriker till. Då vet matte och husse direkt vad som försiggår, gissa vem som får skullen? Ängeln?- nähä! Vem ligger i mattes säng nu förtiden? Rätt!- Ängeln. När husse och matte inte håller på med att jaga Änglen, vad gör de då? MÅLAR! Har ni hört nåt så dumt? De är fullständigt uppslukade av sina penslar och färgburkar. Ska vi ta den röda eller ska vi ta den vita? Precis som om det spelar nån roll det blir ju ändå grått allt samman. Dessutom blir de heligt förbannade om man skulle råka sno lite av den där färgen för att dekorera sig. Eftersom de är så överförtjusta i dem tänkt jag om jag "kliner" lite på mig blir kanske jag också intressant men icke! Vad har du gjort? vrålade de. Nu ser du ju ut som en sebra! Ni förstår att jag är i stort behov av numret, har du det skynda dig att ge mig det.
Wennhof's Indy-Impossilbe
Onsdag 28 september
Idag började Janis löpa. Vilken tur att vi kom med i Lomma på korning. Vi hade fått plats i Helsingborg nu på söndag men det hade ju varit kört. Bella är i löp så vi släppte ihop dem i söndags, kan ha påskyndat det hela. Jag är jätteglad för detta innebär att chans finns att tävla i rapport under november, alltså dax att börja träna.....Idag har lilla "satungen" (Kents smeknamn på Sativa) och jag varit och tränat i Höör utan de stora hundarna. Inte fullt lika kaxig men ganska uppstudsig ändå var hon. Gissa om hon redan vet att lydnadsplanen är en skitrolig plats att befinna sig på? 5 månader gammal, vad månde det bliva av denna fröken? Hänger nog mest på oss är jag rädd.....Nä nu ska jag slänga mig över Inki & Roland Sjösten's bok om rapporthunden. Senare får det bli en del samtal med Ing-Britt så lite råd kan fås om hur vi ska klara appellen i rapporten. Hade varit toppen att avsluta detta år med en uppflyttning. Mina mål som jag satte vid årets början är då nästan uppnådda, (se 2005-02-02). Det är Indys bruksdeltagande iså fall, det är i dagsläget inte att tänka på. Men visst räcker det han presterat, titta bara på fotot ifrån Höör. DET är väl en nöjd hund du ser? Min älskade Indy- Puppe.............
//Marina
Söndag 25 september
Här är står glädjen högt i taket! Efter alla dessa otaliga försök bärgade idag Indy sitt LPII! Nu är det förtidspension som gäller, dock med "aktivitetsersättning". Att frånta honom glädjen att träna skulle vara synd och skam. Han älskar detta bara vi kan dela upp klassens moment i delar. Det är när man ska orka hela programmet det blir lite tufft. Jag har full förståelse för detta, hänger inte riktigt med själv ibland när det blir för mycket sedan jag hade en hjärninflammation på nittiotalet. Känns lite sorgligt att målet att bli svensk lydnadschampion får läggas på hyllan. Det är inte bara tävlandet i sig utan njutningen det är att få visa upp denna underbara hund. Vänlig, glad och trygg, en hyvens kille med andra ord. Diplom, rosetter och pokaler, visst det är kul men Indy vet att han är bäst. Jag talar om det för honom, ofta.
Tack Indy för att du förgyllde din mattes dag!
/Matte
Söndag 18 september
Efter många om och men fick vi till sist möjlighet att genomföra mentaltestet i korningen denna söndag. Redan för ett år sedan började vi planera detta och hade i god tid anmält oss. Tyvärr blev korningen vi anmält till inställd nu i veckan. Har jagat med ljus och lyckta efter annan plats och i förmiddags vid halv elva tiden ringde dom i från Lomma och sa att vi kunde få en plats efter ett återbud. Gissa om vi blev glada? Hon skötte sig utmärkt och vi känner att det faktiskt med en liten reservation är Janis som finns beskriven på protokollet. Känns jättebra att vi kunde förutspå hur hon skulle agera i alla fall på ett ungefär. Då känner vi verkligen henne eller hur? Nu ska vi bara få henne exteriörbeskriven och sedan kan hon titulera sig KORAD LPI Wennhof´s Janis-Joplin.
/Matte
Söndag 11 september
Jodå, det är alldeles sant att Kent växt en 30 cm under en timmes tid i dag. Hela kvällen har han fått huka sig för takbjälkarna när han gått omkring är stolt som en tupp. Varför undrar ni, jo för han och Janis "rodde" hem BIMMET på Sofieroutställningen idag. Känns faktiskt jätteroligt måste jag medge, att få avsluta utställningssäsongen på det viset. Nu ska vi försöka fokusera på vår rapportträning även om det tyvärr ser ut som att Janis löp kan sätta stopp för tävlandet som var tänkt i november. Vi får se, träna ska vi i alla fall. Roligast idag var att studera Sativa, ni skulle sett hennes min när hon träffade på en storpudel i full papiljottutstyrsel, den var obetalbar! Jaja, det ska böjas i tid det som krokigt ska bli så att gå runt i detta vimmel av hundar och människor var jättebra träning och ack så tröttande. Det var en slagen liten fröken vi hade i bilen på hemresan.
Onsdag 7 september
Läste just några rader jag skrivit den sista tiden, oj vad den går fort, den där tiden. Ännu en utställning är "avklarad" med gott resultat, även så min semester. Måla färdigt fönster hann vi givetvis inte, vi har haft en ganska "luftig" tillvaro den sista månaden. Idag hängde vi dock tillbaka alla fönster på ovanvåningen - sköööönt! Bara 8 st kvar att måla, undrar om vi hinner innan det blir för kallt? En mild omskrivning är att både vi och hundarna är ganska trötta på den här fönsterrenoveringen. Tänker inte skriva massa superlativ om Sativa, säger bara att vi är hemskt förtjusta i den där lilla varelsen.... Just nu är vi såklart spända på utställningen för Janis del på Sofiero till helgen men allra mest spännande är ju helgen därpå då vi ska prova på korningen med henne. Vi gillar de egenskaper hon besitter men hur de kommer att omskrivas i en mentaltest känner vi inte oss helt säkra på. Ska i vilket fall som helst bli jättespännande!!! Återkommer med hur vi tyckte det var. "Puppe" har en svacka, ögon och öronproblem tyder på att han tyvärr har nedsatt immunförsvar just nu. Janis fick en reaktion på halsbanden som ska skydda mot fästingar och då åkte även Indys halsband av. Samtliga tre hundar har haft fästingar trots alla knep. Än en gång. förbannade "animaler". Jag blir olycklig om de ska ställa till mer för oss! En helt annan sak, Janis brorsa har varit nere i Bratislava på IDC utställning, det gick jättebra för honom så det är ingen tillfällighet att det går bra för Janis på de utställningar vi ställt henne. Hon har aldrig fått annat än första pris, oftast med ett CK eller HP. I konkurrensen är det faktiskt domarens tycke och smak som avgör. Just detta att hon genomgående fått väldigt bra kritik tar vi som att hon är väldigt rastypisk utan några större fel och brister. För oss är hon givetvis drottningen bland dobermanntikar (Sativa är BARA söt än så länge). Kul med att denna kloka hund även i andras ögon också är vacker. Än en gång, något mer arbetsvillig partner får man leta efter...........
/Marina
Söndag 14 augusti
Oj, ska försöka sammanfatta den gångna helgen. Som nog var och en förstått som är någorlunda insatta så har det största arrangemanget för våra Dobermann i lokalområde Södra gått av stapeln i helgen. Som styrelsemedlemmar i Svenska Dobermann klubben Södra så innebär detta minst 3 bråda dagar. För att hundarna skulle aktiveras med något under helgen bestämde vi att ställa ut Janis, då hon enligt rasstandarden har det mest fördelaktiga utseendet (Indys har av misstag blandats ihop med kamelernas). Indy och Kent tänkte prova på att tävla ihop i lydnadstävlingen. Sativa skulle bara ges möjlighet att insupa atmosfären så att allt är solklart för henne när det blir dax. Att tävla i att få flest kramar och pussar under dessa dagar skulle också bli denna lilla frökens uppgift. Gissa om hon blev en solklar vinnare??? Vi tjatar men, hon bara fortsätter att imponera på oss. Att helt plötsligt byta till campingliv var absolut inget som bekymrade henne, var väl inget konstigt med att bo i husvagn? Skitmysigt, alltså. Vaddå utställningsburen skulle installeras i detta mobila hem? Matte var ju lite orolig för inredningen, helt obefogat, lika förvånad varje gång hon tittade in och alla gardinerna var kvar. Klart hon skulle ligga med de vuxna hundarna och slappa i sängen. Att det sen var närmre hundratalet hundar utanför fönstret som hördes en del var väl inget att bekymra sig över? Ska bli så oerhört spännande att få följa med på denna lilla tjejs resa här i livet (älskar dig så mycket redan Trollet). Att få kamma hem det "sista" första priset i lydnadsklass II var ju ett eftertraktat mål för det nytillkomna tävlingsekipaget i lydnaden. Blev lite orolig när Kent minuterna före start hade lite frågor om hur momenten gick till. Träningspassen har inte varit överväldigande, och den där regelboken är inte sönderläst precis... Några små missförstånd samt att när de två sista momenten ska genoföras är orken slut och med detta även koncentrationen sviktande( Det spelar ingen roll Puppe, du är ändå BÄST, det vet du) Så då till den STORA överraskningen för omvärlden! Inte för oss för det visste vi redan, det bara är så, Janis är vacker! Hon vet om det själv och älskar att visa upp sig. Denna gång såg även domaren hur vacker hon är. Trots spöregn med vissa inslag av stormbyar( fattar inte varför jag torkade av henne med den för ändamålet medtagna wettexduken innan hon äntrade ringen?) så att pälsen låg på "fel" håll så var vi mycket nära en första placering av samtliga 33 anmälda tikar. Domaren hade mycket svårt att bestämma sig enligt egen utsago men på målsnöret snubblade vi och det blev en ANDRA PLACERING I BÄSTA TIKKLASS, vinnaren var inte svenskfödd så den titeln knep Janis, alltså - BÄSTA SVENSKFÖDDA TIK. Ni förstår varför husse helt plötsligt blev 30 cm längre? ( Du vet att du är vår mest älskade lilla loppa eller hur?) Sammanfattningsvis då- ömsom vin ömsom vatten( en jäkla massa vatten ovanifrån iallafall ) men helt klart mest vin! Den stora sorgen är ju att Indy inte orkar dessa få minuter i lydnadsringen, denna kille som skull kunnat ge sitt liv för både Kent och mig. Vi ger inte upp, hans diplom för LP II ska en dag pryda väggen här ovanför datorn! Denna underbara hund ska givetvis ha ytterligare ett diplom utställt i sitt namn. Ursäkta mig nu men era jävla skitdjur, fästingar alltså. Efter att ha sanerat husvagnen, denna var ingen trevlig upplevelse varken ur lukt eller synintryck efter vädergudarnas makt, ska vi ta en dusch, en macka och sedan krypa ner i vår renbäddade torra säng.
Matte på adress Arup 5298 242 95 Hörby
PS Hundarna, vad jag äskar er! Vet att husse tycker sånt här är "flams" men han tänker iallafall samma sak. DS
Torsdag 4 augusti
Har några minuter över innan jag ska störta i säng. Varenda dag är fullproppad, känns faktiskt ibland som om man inte riktigt hänger med. Vill absolut stanna klockan för att hinna med allt jag vill när det gäller Sativa. Fast jag har barn som jag än idag inte förstod hur det gick till när de blev vuxna och allt så tycker jag att tiden fullkomligt springer iväg när det gäller vår senaste lilla familjemedlem. Hon är en ljuvlig liten varelse med aptit på livet och allt vad det kan erbjuda henne. Många skratt och glada upptåg bjuder hon oss på varenda dag. Gäller samtidigt att själv vara lite vaken för det här är en smart tjej, hon snappar direkt! Som bekant är det mycket lätt att lära in saker man inte tänkt sig, konstigt att det är så mycket svårare med det man verkligen vill lära ut.... hmm. Hon upptar som alla kan förstå mycket av vår tid, även Indys, Janis och Majas. Vanor har redan skapats, tigger gör man tillsammans med J vid matbordet, brottas och gosar gör man strax innan sänggåendet med I, är man sysslolös jagar man Maja lite, vill man träna sticker man till matte, har man inget att hitta på för stunden är det en guldgruva att sticka och kolla in vad husse gör. Han har en massa roliga grejor man kan sno, behöver han just den grejen kan man t.om. få honom att jaga en. Att få allt vi planerat gjort med hus, skog och annat kan ju var och en förstå att det inte blir så mycket bevänt med. Det får bli när det blir. I går var "mamma Bianca" och hälsade på, tog en liten stund för Sativa att förstå, men vilken glädje när detta gick upp för henne. Även en av brorsorna var med så det bjöds en hel del bus som slutade med en alldeles "slagen" liten tjej som bara somnade mitt på gårdsplanen. Det härligaste med detta besök var ändå att se reaktionen hos henne när hennes "människomamma" Kerstin började prata, hon kunde inte se henne i detta ögonblick utan bara höra rösten, hela hunden lös av glädje, det blev mååånga pussar. Ja en valp är verkligen en glädjeinjektion!
Idag har det dock varit lite dämpat, vi har haft hundbegravning. Min systers blandras Hampus som fyllde 7 år igår fick sluta sina dagar idag. Världens snällaste kille som på senare tid börjat bita de som ingick i hans flock. Detta har förbättrats då vi misstänkte att det var hans vallhundsegenskaper som ställde till det då man skaffade en massa kaniner som han förmodligen hade ett himla sjå att hålla reda på. Kaninerna flyttades så att han inte hade någon kontakt med dem och allt blev lugnare en tid. I dag på morgonen flög han så på ett av de äldre barnen och bet besinningslöst. Som tur var blev det inte några allvarligare skador, men det finns småbarn också i familjen och ingen vågar tänka på vad som kunde hänt..... Visst man kunde gjort en medicinsk utredning men ingen hade mått bra av att fortsätta leva i denna ständiga oro, varken hund eller andra. Nu vilar han i en björkdunge här uppe på Linderödsåsen och vi är många som sörjer honom- Sov gott "Hampe"- Vi saknar dig.
/Marina
Tisdag 19 juli
Här är det verkligen full rulle!!! Därav dålig uppdatering av vår hemsida. Vi njuter i fulla drag av att studera detta lilla underverk som vi kallar Sativa. Att dessutom se Indy och Janis som verkligen vuxit in i sina föräldraroller är en heltidssysselsättning. "Trollet", Sativas smeknamn är verkligen "händerna fulla" både för oss och de andra hundarna men gisses vad rolig hon är!!! Att hon var på sitt första träningsläger i helgen fattade hon direkt och blev direkt förnärmad över att hon stundtals behövde ligga i bilen när de andra hundarna tränades. Varför slösa tid på dem när HON fanns? Övningarna som hon fick göra var verkligen en "baggis", gissa om vi har förväntningar? Många timmar läggs varje dag på dessa tre hundar: Puppe, Loppan och nu Trollet. Idag har vi varit och tränat i Tollarp tillsammans med Thomas/Bella, Annette/ Delta och Martin/ Vito. Vi ska ju tävla på fredag, Janis och jag. Hoppas hon visar sin bästa sida hade varit jättekul även om vi inte "behöver" fler förstapris i I:an. Vi har ju vårt diplom men hade anmält sedan tidigare så därför kan vi ju göra en tävling till. I höst så kommer vi att satsa på Rapportträningen, vill hemskt gärna klara appellen. Vi får väl se hur mycket rapportträning vi kan klämma in mellan all fönstermålning nu under semestern som stundar i augusti. Kolla gärna in fotona i fotogalleriet, på slutet.
/Matte i detta hus, Marina
Onsdag 6 juli
Nej, vi kan inte fatta att det snart är tre år sedan Janis flyttade hem till oss!!!! Vår älskade lilla "loppa" som från den ena dagen till den andra helt plötsligt blev en vuxen "dam" med stolt resning och en enorm beskyddar instinkt av vår nya lilla familjemedlem. Var hon hittat allt det tålamod hon visar Sativa vet inte vi...Helt ärligt hade vi väl snarare trott att det skulle kunna tänkas att "loppan" skulle "hänga" på allt bus som gratis erbjöds. HON ÄR SÅ ENORMT FIN MOT VALPEN! Tålmodig men ändå uppfostrande, det finns gränser. Hon slutar aldrig att förvåna oss, denna underbara tjej! Sitter och tittar på ett foto uppfödaren tog den dag en vi hämtade henne, oj vad liten hon är! Idag är hon en dam med pondus. Visst ville vi att hennes dag skulle bli speciell! Med valp i huset är det ju lätt att de vuxna hundarna får "stå" tillbaka lite Vi ansträngde oss verkligen. Vi bjöd hem födelsedagsgäster, favissar, vår dotter och hennes sambo. Present utdelning av denna dotter, det som var trist var att Indy den buffeln bet sönder "huvudpresenten" på 3 röda. När alla presenter var genomgångna åkte vi till Bosarpssjön och badade, detta var poppis. Våta, äckligt luktandes hundar i bilen på tillbakavägen, men vad står man inte ut med när man firar födelsedag? Startade grillen, gissa vem som fick smaka? Vet att hundar inte tänker som vi men jag hoppas hon kände sig speciell denna dag, hon är iallafall väldigt speciell för oss. Idag har vi varit i Höör och tränat hela gänget, vilket gäng vi har! Alla är de personligheter! Indy, min älskade Indy, skäll och gnäll hund som vill hemskt mycket men inte alltid orkar, Janis, vaksam, fokuserad, vild men som i sina ljusa stunder tar sig samman, Sativa, nyfiken, pigg på det mesta och förmodligen ganska tuff. Vi njuter i fulla drag varenda dag! Att få studera denna lilla "familj" är en heltidssysselsättning.... Foto på "loppan" med den sönderbitna presenten!
/matte Marina
Onsdag 22/6
Oj, vet inte var jag ska börja......
Tror jag börjar med "Loppans" bedrifter. Denna vilda tjej har verkligen stulit en stor bit av mitt hjärta under denna tid vi tränat ihop. Pricken över i:et var när hon bet ihop i värmen i söndags och såg till att vi vann lydnadsklass I i Åstorp. Sur och fräsig mot andra hundar är hon ju men när lydnadsplanen är äntrad finns bara en sak för henne och då får det vara hur många hundar det vill, då vill hon bara jobba! Att titta ner i hennes mörka ögon som bara tigger om nästa kommando är en känsla som inte går att beskriva. Nu ska vi beställa hennes lydnadsdiplom för I:an och jag är övertygad om att det kommer fler. Det hade kommit långt tidigare om det inte varit för den olycksaliga platsliggningen.. På tal om olycksaliga platsliggningar så har även Indy varit ute för en obehaglig sak. Vi tränade att vara tyst på denna så som tur var satt jag sidan om honom när en schäfer kom farande och flög på honom. Han svarade då det förmodligen var en "riktig" attack. Min genomsnälla kille slogs för första gången i sitt drygt fyraåriga liv. Jag blev fullkomligt panikslagen och alla hundslagsmål med min förra hund Tyson passerade revy. Damen som äger schäfern fick tag i bakbenen på sin hund och drog undan honom. Kent som stod ett tiotal meter ifrån dem kallade in Indy som då bara stod helt passiv och tittade på den andra hunden. I efterhand förstod jag att jag handlat alldeles rätt som lämnat dem och inte stöttat Indy i slagsmålet. Detta fick inte ske i min värld, jag har nästan haft ögon runt om hela skallen under dessa år. Så lätt sker det alltså, trots allt. Verkar inte som min "Puppe" tagit speciellt illa vid sig så förhoppningsvis påverkas han inte av det hela. Sen är det ju den stora förändringen i våra liv, valpen!
Oj, vad vi farit till Hässleholm! Tror Pär och Kerstin är ganska trötta på oss nu för tiden. Denna jämna valpkull har det inte varit lätt att välja ur. Det var inte riktigt sant, redan när de var knappt fyra veckor hade vi bestämt oss men vi var som nummer två att välja så vi måste ha ett alternativ och det har inte varit lätt! Vår nya familjemedlem är den livligaste och mest försigkomna valpen. Detta beslut tog vi nu i helgen efter timslånga diskussioner. Vad det har varit underbart att få följa de här tio små liven, måtte de få det bra allesammans! Ett hundratals foto har tagits utan att ta hänsyn till "vår" valp, de är lika ljuvliga alla. LYCKA TILL I VÄRLDEN ALLIHOP! Tack för er gästfrihet, Pär, Kerstin, Julia, Jakob och inte minst Bianca. Nästa vecka ska Avena Sativa och jag börja träna för SM............
//Marina
Lördag 28/5
Ännu ett klubbmästerskap vunnet!!! "Pensionären" Indy slår till....Vi vann alltså klubbmästerskapet i Svenska Dobermann klubben Södras regi. Hade det varit en officiell tävling hade vi dessutom tagit vårt tredje första pris i II:an och därmed fått vårt eftertraktade lydnadsdiplom. Visserligen inte med några topppoäng (161,5) men det hade ju räckt till. Janis var oss tätt i hälarna (2:a) på 164 poäng men koefficienterna räddade oss. Janis blev placerad 1:3 i öppenklass, gissa vad ? Övervikt. Annars mycket fin kritik. Vi jobbar på det.... En härlig dag har det varit ialla fall med strålande väder, trevliga människor och god mat.
Tisdag 24/5
Eftersom detta i första hand är en "hundsida" håller vi oss till det just nu. Allt annat som pågår just nu är allt för jobbigt att skriva om.
Vid utställningen i Hässleholm gick det väl som väntat, kritik för övervikt. Det vi tar med oss ifrån denna utställning värmer desto mer. Domaren tyckte att det lyser om Janis att hon är en verklig BRUKSHUND! Han tyckte också att hon har ett SUPERTEMPERAMENT! Hela hunden utstrålar SUNDHET! Kan man få bättre betyg? Vi kan bara instämma, inte EN dag har denna hund varit krasslig. Något man skattar högt om man varit med om motsatsen. Nä, trots vår skuld i det hela med några kilo för mycket, hon är en kanonhund! Om vi bara får lite "arbetsro" ska vi bevisa det även resultatmässigt. I ärlighetens namn har det varit svårt att koncentrera 100% på hundarna de senaste året pga. av olika orsaker.
Nåt annat kul- vi har bestämt oss för att vi ska utöka familjen med ytterligare en medlem. Nyfiken? Avena-Sativa heter hon. Vaddå vilken ras? I juli månad kommer hon att flytta in här på Dobermannhill. Ja, jag vet ibland undrar vi också om vi är riktigt kloka. Nu när allt fallit på plats så ska vi ju givetvis vända upp och ner på tillvaron. Foto, men inte på den tilltänkta förmodligen. Det bestäms längre fram. Ska bli härligt att följa kullens utveckling och en vånda att välja.
//Marina
Lördag 7/5
Oj! Det har varit en mycket jobbig tid några veckor tillbaka. De närmsta blir också tuffa. Kents mamma fick en stroke för 10 dagar sedan ungefär samtidigt hamnade min mamma på sjukhus. Kents mamma börjar repa sig men min mamma lämnade oss i torsdags (på Kents födelsedag) så just nu är det tungt. Vi kan inte säga att vi var så speciellt laddade inför utställningen idag. Inte heller hundarna har haft det så kul de senaste veckorna. Pga. Janis höglöp har de fått hänga med på alla sjukhusbesök placerade i bilen då vi inte vågat lämna dem ensamma. I vilket fall som helst beslöt vi att vi behövde komma ifrån alltsammans för en dag och bara snacka hund så vi åkte till Utställningen i Lomma. Redan innan visste vi att Janis är i "rultigaste" laget (Husse för snäll?).Hon kunde alltså inte vara med och slåss om något. Hon fick ändå en fin kritik:
Stor kraftfull tik i högt hull. Bra huvud, Bra linjer, lite lång i länden, bra benstomme, starka bra tassar, bra päls o färg, lite tunga rörelser.
Det sistnämnda får vi ta på oss och fram till Hässleholmutställningen kommer jag försöka hålla Kent i örat när det gäller hennes utfodring. Vi tycker själv att hon är en förbannat snygg tjej och då vore det synd om detta inte gav utdelning på någon utställning.
Matte Marina
Söndag 24 april
Pustar ut efter ännu en hektisk helg. Hunderi blandat med annat som påkallar uppmärksamhet så som konfirmation av en av våra Guddöttrar, födelsekalas för en brorsdotter, sjukhusbesök och som final en liten tjej som mitt upp i allt ska börja höglöpa. Ni kan ju gissa hur mysig Indy är för tillfället? Och vi som ska tävla på Lördag, det blir säkert en upplevelse!!! Måndagsmorgon fick gärna vänta...... misstänker att även den kommande natten blir lite "orolig" Vi hade i vilket fall som helst en trevlig dag i Burlöv idag när Dobermannklubben Södra hade medlemsmöte kombinerat med en aktivitet, ringträning för utställning. Härligt att vistas bland så många av denna underbara ras.
Natti natti //Marina
Lördag 2 april
En alldeles underbar dag är tillända och snart ska jag krypa ner tätt intill de redan sovande hundarna. Nu vet jag vad min längtan varit hela livet. Idag har det för det första varit ett alldeles underbart vårväder med fika utomhus i gassande vårsol. Dessutom har vi haft besök av Ing-Britt , Thomas och deras härliga hundar. Jag är så tacksam för att jag träffade Ing-Britt och genom henne fått möjligheten att lära mig så oerhört mycket om inte bara hundar utan en massa annat som händer och sker i livet. Snacka om jag njuter när vi i samlad "flock" går på skogspromenad med tre tikar och två hanhundar och jag inte har de minsta tecken till nervositet för att något ska hända( typ slagsmål). Att detta är en njutning förstår bara den som haft en "problemhund" som ska slåss med allt och alla. Fast vi hade våra ambitioner att träna och vara flitiga tror jag att vi alla bara njöt av att "vara" och verkligen njuta av en av årets första riktiga vårdagar. Träning inför olika tävlingsgrenar i all ära men det kan aldrig tävla med ett gäng hundar som njuter i fulla drag av varandras sällskap och innerligt är glada över att åter träffas. Att vår lilla "bitch" leker som en valp med en annan tik, fortfarande kommer ihåg att visa en äldre tik respekt, att Indy och en annan hanhund hövligt nonchalerar varandra det är underbart........Det jag lärt mig är, blanda dig inte men visa vem som bestämmer om det behövs. D.v.s. JAG! Nä, nu måste jag gå och lägga mig en ny härlig dag väntar ju snart..........
//Marina
Onsdag 16 mars
YES!!! Nu töar det. Vad all den här snön inneburit vill jag inte gå in på närmare, stor respekt för norrlänningarna har jag fått iallafall. Nu börjar livet återgå till härliga gamla vanor. Ikväll har jag varit i Höör och tränat. Snacka om att känna sig välkommen! Vi har fått den stora äran att gå med i en träningsgrupp, jag kan inte med ord beskriva hur härligt det är att vara tillbaka i "selen". Dessutom kan jag riktigt föreställa mig hur ljuvlig omgivningen kommer att vara nu när de äntligen lovat att våren ska komma. Ser verkligen i framemot den kommande säsongen. Loppan och Puppe är också heltända, wow tycks de tänka, äntligen har människan fattat vad det är vi vill "pyssla" med. Idag t.o.m.. låtsades Puppe( för säkerhets skull = Indy) känna igen sig... Kollade av lite idag var Indy och jag befann oss, ungefär på samma ställe som för snart ett år sedan. Kanske inte så konstigt med den dåliga träningen. En överlycklig hund har jag iallafall. M.a.o. har vi en del att "finslipa" för att kunna ta det där sista 1:a priset i II:an. Huvudsaken är att han tycker att livet leker. Loppan (= Janis) och jag börjar så smått att "hitta" varandra. Mer arbetsglad hund får man leta efter så det handlar nog mycket om att kunna balansera detta. En härlig vår och sommar ser jag verkligen fram emot.
//Marina
Torsdag 3 mars
Jaha, då har vi upplevt det också. Ja, att vara insnöade alltså. Jisses vad vi har ont i våra kroppar idag. I tio timmar igår skottade vi snö, drog loss traktorn ett otal gånger och svor så det osade. Att tre hundra meter kan vara så förbannat långt!!! Att det var nåt lurt med att bo "landet" kunde vi ju räkna ut men att det krävde sådana fysiska insatser hade vi kanske inte riktigt koll på. Dessutom har man ju alltid uppskattat plogbilarna förut i sitt liv men igår skulle vi nog kunnat göra både det ena och andra med dem. Vet inte hur många gånger vi lyckats "öppna upp" vår infart för att i samma ögonblick se allt arbete spolieras av nån av de här "hjältarna" när de passerade. Vill inte återge språket här men vi var en snabb runda hos dottern på senkvällen då hon fyllde år igår och då mumlades det något om de djävlarna täppt igen infarten igen......i bilen på väg hem. Ett annat problem som dök upp var att hundarna höll på att drunkna i snön, vet inte riktigt vad vi ska göra, flytvästar funkar ju inte så bra? Skämt åt sidor, de gillar snö men inte i dessa mängder. Husse och matte orkar ju inte med några promenader i skogen. de flåsar som ånglokomotiv efter några minuter. Dax att sluta röka kanske? Vi har en ny vana här i huset, upp fort som attan för att kolla om det snöat under natten. I morse klarade vi oss, håll tummarna för morgondagen...
//Marina och Kent
Fredag 25 februari
"Kollen" hos veterinären gick JÄTTEBRA! Indys cysta på prostatan hade gått ner 70%, gissa om vi är glada? Nu vågar vi tro på att det här ska sluta lyckligt. Indy är pigg och glad så nu fortsätter vi att träna lite lätt. Han älskar ju det så vad kan det göra för skada? Just nu är han lite "däckad", mina syskonbarn har varit här hela sportlovsveckan så det har varit intensiva dagar. Om kvällarna har både hundar och tjejer( Malin och Camilla) legat som Kent utryckte en dag :som om de var skjutna. Vi har rejält med snö så det kostar på att fara rundor här i skogen. Plogat har Kent fått gjort minst en gång om dagen den gångna veckan, inget han har lidit av precis, han älskar nog traktorn mer än mig. Idag när vi var ute och gick en "långrunda" njöt vi i fulla drag av att se hundarna "plumsa" runt i snön. Med andra ord, vilket härligt liv!
//Marina
Onsdag 2 Februari
Hundträning, jobb, renovering av sonens lägenhet och kraftansträngning att försöka samla tankarna och sätta upp mål för vad vi vill med det kommande året. Kent har väl sina mål ganska klart för sig, det kommer att bli lite tid för hundträning i år. Mycket som står på schemat när det gäller vår lilla gård för att det ska bli "någerlunda" som vi tänkt oss. Dessutom är han ju nu utbildad B figurant för mentalbeskrivning/mentaltest så det lär bli några uppdrag. Utöver det är det ju lite arbete med det förmodade styrelsearbetet i Dobermannklubben. Vi har diskuterat hit och dit hur vi ska göra med tävlandet med hundarna. Vi vet ju fortfarande inte hur det kommer att bli med Indy, i vilket fall som helst måste vi vara mycket försiktiga med att belasta honom. Han älskar ju att jobba med matte så det är väl faran, att han tar ut sig för mycket. Rapport har vi bestämt att vi inte vill köra alls med honom hur mycket han än gillar detta. Eventuellt kan vi spåra om han får fortsätta att vara så pigg och glad som han är just nu så kanske med lite tur appellen i höst. Ett LP i II:an är vi ju också sugna på då vi bara fattas ett första pris för att nå detta mål. Vi får se, ifjol var målen höga och allt grusades av den här förbannade fästingen. Vi ska på "koll" nu i februari och hoppas på positiva besked givetvis. Den här "loppan" (Janis, om nån nu inte snappat det) vi dras med börjar att bli "vuxna damen" (en mycket angenäm sådan, mattes kommentar). Jag ( matte Marina) och den här damen har tränat lite ihop de senaste veckorna och vi får väl se om det kan bli någon tävlingskarriär för oss. Kent tycker inte att han kan fokusera på det här med tävling den närmaste tiden och uppmuntrar mig att ge mig ut i lydnadsringen med hans lilla "tjej". Hon är MYCKET arbetsvillig men det är inte helt lätt att "byta" hund. Vi får se hur det avlöper de närmaste veckorna med vår träning, hon har haft lite problem med platsliggningen. Blev tyvärr lite uppskrämd vid en träningstävling och det har satt sina djupa spår. Om vi inte får rätt på detta känns det meningslöst att anmäla till tävling. Mål (om detta blir bättre) LP I. Vi har också tränat lite spår eftersom det kräver minst planering tillsammans med andra. Rapport är nog inga problem med den här tjejen utan det är det här att som läget är med lite tid så är det lättare att träna spår. Det kan vi göra när det passar in på ett helt annat sätt. Vi får se hur vi gör nu när det börjar våras, helt klart vill vi ut och tävla i alla fall i appellen under året sedan får vi se om det blir rapport eller spår. För Janis del planerar vi även att ställa ut på några utställningar, hon ska ju vara ganska "grann" enligt de utlåtande vi redan fått. Dessutom ska vi försöka få en plats vid någon av de anordnade korningarna, detta är otroligt spännande tycker vi. Lärorikt också, vi är kanske inte så bra på att bedöma vår hund själv? Vi var inte helt rätt ute när det gällde Indy om man säger, att han var lugnet själv visste vi innan men att det berodde på att han var så bra mentalt hade vi svårare att se. Han fick mycket beröm vid sin mentaltest och hela 221 poäng. Vi satt hemma i köket och "simulerade" domare med de erfarenheter vi hade och hur vi trodde att han skulle bete sig vid de olika momenten. Då var vi tveksamma om han skulle klara de uppsatta kraven för att bli godkänd..... Detta är ju guld värt att känna till i så många andra situationer. Vi får väl se hur det blir det här året, 2005. Det är ju lätt att sitta och spåna så här en onsdagskväll.......
//Marina- matte i det här huset.
Söndag 23 Januari
Vad härligt livet kan vara! Speciellt om hundar är inblandade. Idag skulle släkten ifrån Staffanstorp komma på besök, däri ingår en blandrashund döpt till Hampus. Han är en 6-7 år gammal och aldrig tränad mer än vad som behövs till vardags. Eftersom han har Border Collie i sig har jag påtalat många gånger att han skulle må väldigt bra av att aktiveras. Sååå, utan att de visste om det hade jag planerat att han skulle få spåra när han kom. Kvällen innan ringde jag och försäkrade mig om att han skulle få följa med. Jag tänkte verkligen att ta tillfället i akt och ägna HELA dagen åt spårning. Jag visste ju att en del tid skulle gå åt att förklara vad var och en förväntades att göra. Även att planera spåren på vår mark tog sin tid, jag ville ju lägga motivationsspår åt både Hampus och våra egna hundar. Indy och Janis ÄLSKAR när det är människor de gillar på "slutet" så det gäller att ta tillfället i akt. Det gäller att tänka till så att "figgen" kan komma dit utan att behöva ligga där allt för länge, speciellt när det snöar som det gjorde idag. Hampus fick ett riktigt nybörjarspår, alltså han fick se när matte travade iväg tillsammans med lillmatte Anna 4år (som var jätteduktig!) Även jag var med och styrde och ställde. Efter en liten stund när spåret legat ( inte för länge, det snöade ymnigt) gick jag ut med honom tillsammans de spända lillmattarna Jojo och Carro. HAN SPÅRADE SOM OM HAN ALDRIG GJORT NÅT ANNAT! T.o.m. en vinkel tog han! Gissa om vi var imponerade? Är hundar fantastiska? JAPP!! Mina små vildingar har jag lagt godisspår till för att de ska få ner nosen. Detta blev mindre lyckat idag kan jag då meddela. Innan vi skulle spåra var de bortsnöade, men vad gjorde det när det gick rakt i spåret? Att dessutom hitta 3 ,TRE personer som inte ville annat än belöna dem för det fina jobbet gjorde ju inte det hela sämre. En jättelyckad träningsdag m.a.o. På annat håll pågick röjning i skogen som farit illa vid stormen. Jari, med 3 årig utbildning hade två skärpta elever (Kent & Micke) med sig ut i skogen. Vid middagen senare på kvällen kunde de inte nog beundra Jaris skicklighet med motorsågen. Kunskap är A och O om man ska ge sig på att röja i det naturen bestämt ska bort! Slipa sågklinga, skyddsutrustning och teknik pratades det om, i svamlet som samtidigt pågick runt bordet, snitslar, mattar som behöver konditionsträna, belöning med korv elller boll? Anna fick sitt lystmäte också, förutom spänningen att få ligga och gömma sig i skogen när hundarna spårade, bjöds det möjlighet att åka tefat. Eftersom dagen led hann det bli åtskilliga cm snö. Förutom när "tossan" Janis fick tag i snöret till tefatet och bjöd på en vild tur som slutade i diket, så njöt Anna 4 år i fulla drag. Jag kan stanna här, tyckte hon, och då ska tilläggas att hon i normala fall tycker att moster (jag) är alltför sträng. Nu när jag ska gå och lägga mig har jag en fråga, gissa om jag tycker att livet är toppen?
Matte Marina
Söndag 9 Januari
Naturen är inte på sitt bästa humör. Det gångna dygnet bjöd på storm och orkan. Vi fick testat vår förberedelse för att bli strömlösa och med detta utan ljus, värme och vatten. En miss var att vi inte hade batterier hemma till radion, ska åtgärdas direkt imorgon. Inte ens våra mobiler funkade så vi kände oss ganska avskurna. Dagen har ägnats åt skogsarbete. Det kommer att värka gott på sina ställe imorgon, det känns redan. Något spårande blev det tyvärr inte den gångna helgen, kändes inte rättvist att lägga spår åt hundarna i sådant väder. De har haft sitt roliga ändå, hjälpa till att släpa på en massa grenar är inte det sämsta, de ligger iallafall rent utslagna i skrivandes stund. Vi tar nya tag nästa helg, vi måste ju komma igång och träna............
//Marina
Trettondagen 6 Januari 2005
Ja då var julen nästan över.... Annandagen blev ju allt annat än sagolik (nedan). För många människor rena mardrömmen.... Våra dagar har fyllts av rapporter ifrån Asiens fruktansvärda katastrof. Tsunamin har satt djupa spår i mänskligheten, även oss svenskar som brukar vara skonade från världens hemskheter. Att välkomna det nya året på traditionellt sätt med fest och gamma kändes för de flesta fel och därav blev det nog för de flesta ett lugnt firande. Skönt att istället att kura ihop sig intill en varm och generös vän- hunden och söka lite tröst i allt elände.
Än mer tacksam blir man för det liv man får leva här i skogen. Idag har vi dessutom haft besök av gamla goda vänner. Sarah och Daniel har varit här och hälsat på med sina labbetikar Lina och Aya. Speciellt glad över detta besök var säkert Indy som har ett gott öga till Lina, en hel del pussar blev det. Lite osäkra var dock matte och husse till hur väl Janis skulle "tackla" besöket av två "fruntimmer". Aya och hon är nästan jämngamla och vi var inte så säkra på att hon kom ihåg alla trevliga stunder detta gäng delat då det är ett bra tag sedan vi träffades. Vad oroade vi oss för? Icke ett problem mellan dessa fyra, se gärna beviset för detta i fotogalleriet. Visst, Aya och Janis älskar väl inte varandra precis men de visar varandra något som vissa människor skulle behöva lära sig - respekt! När samvaron är så här blir man alldeles varm om hjärtat. En härlig skogspromenad (förutom att Lina rullade sig i nån skit och luktade apa), fika med tiggande hundar, och avslut med en massa "hundsnack och "däckade" hundar, kan livet bli mycket bättre? Svaret är Nej! Så här vill vi leva. Hoppas vi ska få många år ihop med dessa av oss varmt älskade hundar Indy och Janis. Imorgon ska här spåras men de vet de inte ännu för då skulle det inte sovas mycket i natt. De älskar att det äntligen finns tid för aktiviteter med dem, det kan inte vara mer tacksamt att planera ett träningspass.
Husse och Matte
Julafton 2004
Har ni sett hur julafton brukar se ut i sagorna? Vi har just upplevt en sådan. Vi vaknade i morse, hela världen var vit. Snötyngda träd, tystnad och en alldeles underbar julstämning. Matte och lillmatte försökte bygga en snögubbe, det var jätteroligt att se deras miner när vi hoppade på den. Lite tårar blev det tyvärr när Janis (korkad?) inte insåg att lillmatte faktiskt fanns inuti den där mössan hon försökte sno. Gjorde nog rätt så ont på lillmatte Sarah, massor av hennes långa hår ramlade av sedan när hon skulle kamma sig. Matte var också ganska förbannad när den där korkade hunden snodde digitalkameran hon lånat och rusade runt som ett "skållat ollon" med den i munnen. Jaja vi blev väl lite uppspelta till mans av allt snöbollskrig och brottning i snön. Måste ge en eloge till lillhusse Thomas (2 m?), han är ju skitball! Vi hade världens krig där ute i snön. Matte har lovat att publicera lite bilder när hon pillat lite med dem. Nä, nu ska jag gå och knyta mig, julklappar, snö och massor av julmat gör att man känner sig ganska så "mör". God fortsättning, längtar redan till morgondagen.......
Gääääsp! //Indy
Torsdag 16 december
VI HAR FLYTTAT IN !!! ÄNTLIGEN, Åh vad jag längtar efter ett vanligt träningspass med någon av hundarna. Det dröjer väl ett litet tag till, julen står för dörren och med den en del andra sysslor. Vi är lååångt ifrån färdiga med vad vi tänkt men vi har ett sovrum att sova i, ett fungerande kök, värme, tvättmöjligheter och annan "lyx" vi varit förutan under en ganska lång tid. Det är underbart och man uppskattar det till fullo var enda minut kan jag intyga. Våra byggare har flyttat vidare till nästa projekt och fast de både var trevliga och har bidragit starkt till vårt mysiga hus uppskattar vi lugnet som lägrat sig. Det iallafall en av dem har med sig härifrån är att blivit botad från sin rädsla för hundar. Detta har våra underbara hundar bjudit på för vem kan väl låta bli att tycka om dem? Det har varit en rolig, fruktansvärt jobbig, spännande och omtumlande tid. Jag skrev här i dagboken för ett tag sedan att jag hoppades kunna säga längre fram att detta att flytta ut på landet skulle vara ett riktigt beslut. Det var det kan jag idag säga av hela mitt hjärta. Det vet vi redan. Hundarna stormtrivs, just i skrivande stund kan jag med gott samvete säga att Indy aldrig verkat piggare. Han fullständigt strålar av livslust. Visserligen är han inte på något sätt belastad men det ska vi prova det också. I dagsläget går han på medicin för de cystor han har. Vi har haft otaliga diskussioner om medicinering alternativt kastrering. Vi har inga bra referenser när det gäller kastrering så det har inte varit lätt. Åsikterna är också delade hos de man frågar så till sist är det ändå man själv som ska ta ett beslut, vi får hoppas vi tagit det rätta. nu vill vi leva det "hundliv" vi planerat. Med önskan om en riktigt GOD JUL!
//Marina
Måndag 15 November
Nä, vi har fortfarande inte flyttat in! Men nu börjar det närma sig. Till helgen om mattes förkylning ger med sig. Idag har hon varit helt "däckad" så vi får hålla tummarna för att hon repar sig snabbt. Indy har ju som vanligt också varit krasslig, klent virke i den där killen. Jag har ju löpt och det tålde han inte så i måndags var vi hos den där veterinären i Dalby igen, lika bra de skaffar klippkort tycker jag. Husse och matte var lite tagna när de kom ut där ifrån och det snackades om cystor på prostata och annat som man inte begriper ett jota av. Innan vi fanns hade de tydligen en annan hund som blev hemskt sjuk och dog av nåt liknande så de är lite oroliga, det kan man märka. Detta är inte Indy sen att utnyttja. Han kan vira dem runt vilken klo som helst på sina fyra tassar. Jäkla orättvist, det blir ofta jag som får sitta i kläm, tycker jag själv iallafall. Om nu alla bara repar sig och vi får in våra grejor som vi har i stallet så att husse och matte har tid att göra något annat än måla, spika, städa och kånka runt på grejor så kommer det att bli toppen att bo här i Hörby. Ni får väl komma och kolla själv nån dag.
//Janis
Onsdag 27 Oktober
Just nu är husse och matte upptagna med att käka lite mat de värmt i det nödtorftiga köket de kunnat ersätta husvagnen med. De är lyckliga som små barn över att både mikro och ugn är inkopplade. Vi är glada att slippa tjafset om vem som ska knalla ut i den kalla husvagnen för att fixa kvällskäket. Tacka vet vi komage och torrfoder som inte kräver någon maskinell utrustning före servering. De har varit något knepiga sen vi flyttade upp hit, träningen är helt omlagd. Idag består den i att inte trampa i färgklickar på golven, absolut förbjudet är att sno byggarnas grejor så som handskar, verktyg, brädstumpar och liknande. Andra moment är att hälsa på alla "typer" här springer, förbud att jaga de som kallas rådjur. Beröm får vi när vi vaktar och skäller när det kommer någon. Speciellt förvirrande är det för Janis som alltid fick en utskällning i Lomma när hon skällde på allt och inget. Ja hela vår tillvaro är helt upp och nervänd. Ändå, vi trivs som fiskar i vattnet. Ni skulle bara veta hur härligt det är när husse och matte sliter sig ifrån målning och snickrande för att ta en tur i skogen med oss, det är toppen! Jodå, för er som undrar, så mår jag, Indy, mycket bättre. Tror faktiskt att luften här på Linderödsåsen kan ha en viss inverkan. Matte har dessutom lovat att snart ska vi återgå till lite mer normala träningar. Det ska bli toppenkul tycker vi båda. Hon tycker dock att vi kan vänta till löpet för Janis del är överstökat. Jodå, de där förbannade brallorna har åkt på igen. Först såg det ut som det fanns en chans att slippa undan detta för de hittade inte lådan de packat ner de gamla i men det löste matte med ett inköp av nya tyvärr. Vi tycker båda att de är hemska, Indy för att de sitter ivägen och Janis för att de är obekväma att bära. Ärligt talat kan vi inte förstå vad lite blodfläckar på golven skulle göra för skillnad. Som vi bor nu finns en massa annan skit där redan så det borde kvitta men vad förstår vi....
Vi ville bara (nu när vi hade chansen att komma åt datorn) meddela att vi mår fint och vi är nöjda med husses och mattes beslut att flytta hit. Hoppas vi snart kan hålla en inflyttningsfest för alla våra vänner.
Indy och Janis (Maja vill tvunget meddela att även hon mår bra och är nöjd med det hela)
Onsdag 13 Oktober
Jippi!!!! Idag har vi fått både varmvatten och värme i elementen. För första gången i sitt liv njöt Kent ikväll av att diska. Efter de senaste veckornas problem med just denna blir faktiskt resultatet så här. Nu är nästa hägring att kunna ta en dusch hemma (tänk att slippa mössan om morgonen när jag kör till jobb för att dölja den något vilda frisyren innan den dagliga duschen där). Lååångsamt (upplever vi det som) byggs vårt hem upp. Det är jättespännande att se hur de saker och ting vi planerat tar sig ut i verkligheten. Fast vi har haft det lite "stökigt" den senaste tiden stormtrivs vi alla fem redan. Detta blir jättebra om ett tag. Nej nu kallar målarpenseln, tillbaks till plikterna.
Marina
Söndag 26 September
Har precis "pluggat" in datorn och blev lite sugen på att låtas leva ett "normalt" liv en liten stund = knappa in en liten rapport från oss fast jag egentligen skulle "röjt" i röran omkring mig. I går flyttade vi alltså in i huset i Hörby. Med hjälp av syrran och hennes familj körde vi de sista flyttlassen. Vi hade bestämt att när vi tog det sista i huset i Lomma skulle katten Maja också flytta. Har varit lite oroliga för hur den åtta år gamla fröken skulle tycka om att flytta. Förberedde hennes matskål och låda i det rum vi tänkt att hon skulle hålla till i de första dagarna för att bli lite hemmastadd. På kvällen tyckte Kent att om vi stänger och låser överallt så kan hon ju få gå runt överallt om hon vill och kolla runt. visst det lät ju helt ok tyckte jag också ända tills vi kom på att vi har ett stort hål i väggen rakt ut till friheten. Givetvis hade Maja hittat detta hål så mitt i natten kunde säkert en och annan Hörbybo höra oss när vi sprang omkring i skogen och kallade Maja! Maja! kiss, kiss, vill du ha mat, Maja? Jodå, hon kom långt om länge och vi blev jätteglada. Idag har hon självmant legat på "sitt" rum hela dan fast hon kunde gått ut om hon velat. Just nu är hon VÄLDIGT nöjd, hon gillar att ligga sidan om tangentbordet när jag sitter och knappar. Våra älskade hundar ligger helt utslagna efter en hel dag utomhus, Indy ramlade t.o.m. av sängen för en stund sedan så djupt han sov. Vi är så otroligt glada för att han repat sig igen, den där kortisonbehandlingen ställde verkligen till det för honom. Vi visste att han skulle dricka och kissa mer p.g.a. behandlingen men det låste sig helt för honom och han kunde inte kissa. Minst en gång i timmen behövde han gå ut vilket resulterade i att vi fick sova med öppen dörr ut i trädgården. Det hemska var att han inte kunde kissa utan bara krystade och hade sig, kissade på sig i sömnen. Det var hemskt att se och vi led som djur. Nytt besök hos veterinären med medhavt urinprov. Detta visade inget så vi beslöt gemensamt att avbryta behandlingen. Låta allt lugna ner sig ett tag och sedan besluta om hur vi ska gå vidare. De sista dagarna har varit en fröjd att se honom, busig, olydig och en strålande aptit. Han har en stor prostata och detta bör vi ta oss en funderare på vad vi ska göra åt för att förhindra att han ska möta samma öde som vår förra hund, Tyson. Han dog av sent upptäckt prostatacancer. Han "ligger" hemma i Lomma, känns lite tungt att lämna honom. Han har "sin" sten men tror inte att de nya ägarna är så intresserade att ha den kvar. Han var en riktig vän och det känns inte bra att lämna honom åt sitt öde....... "Loppan" är det som vanligt full fart på, fast hon varit lite justerad. Ett sår( ganska äckligt faktiskt) och en klo med pulpan bar, det ändå 100% hela dagen. Sådana små skitbagateller bryr hon sig inte om. Hon vill verkligen vara i centrum, är hon inte det ser hon genast till att hon blir det. T.o.m. "byggarna" kallar henne för "Loppan" och tycker att hon ibland är lite väl tuff mot Indy, dock, ingen kan i längden motstå henne. Fast eller kanske p.g.a. sin intensiva framtoning kan man inte göra annat än att gilla henne. Idag har hon haft fullt upp, alla "ungarna" har varit här och jobbat. Snacka om att hon har mycket att göra när hon ska kolla upp vad alla gör och var de gör det? Tusen gånger om dagen hör man någon ropa JANIS! Då är hon där hon inte får så klart. "Ungarna" ja, de har tusen idéer om vad som ska göras här på gården. Det är jättekul tycker vi, de har aldrig haft några synpunkter på vår trädgård i Lomma, långt mindre bidragit med några arbetsinsatser. Här är plats för att allas idéer, De får gärna göra som de tycker på någon plätt de sett ut. En "trång" middag i husvagnen innan de åkte hem verkade de också uppskatta. Jag längtar redan till nästa gång de kommer..... När allt "jobb" = bostaden är någerlunda färdigställt kommer detta att bli jättebra, det känner jag redan! Dock, det är en bit kvar.
Ha det så gott alla hundvänner!
/Marina
Söndag 12 September
Försöker komma ner i varv efter den gångna veckan och ladda för en ny..... Måndagen började med väldigt tunga besked, veterinären misstänkte att Indys hjärta inte var som det skulle efter en vanlig röntgen och ville att vi skulle åka till Torkel på Din veterinär för ultraljud. Det blev ingen rolig kväll, man vet ju vad växande hjärta brukar sluta med....Som tur var fick vi tid redan på tisdagen och vid detta besök visade det sig att Indys hjärta såg helt normalt ut. Tack, tack snälla du fick den stackars veterinären höra , han trodde säkert vi var hel knäppa men ett växande hjärta var det sista vi önskade oss så vi blev väldigt lättade även om inte Indy är friskare för det. Det känns iallafall som ett hinder mindre att besegra. Idag har vi påbörjat kortisonbehandling som vi nu ställer vårt hopp till. Vi ska helt enkelt "klå" den här erlichan, så är det bara. Ok, så långt på den här veckan var det då "bara" flyttning och renovering, det börjar vi bli vana vid. På fredagen hamnade Marinas mamma på intensiven i Trelleborg, inte blev vi speciellt ner varvade av det inte. Hon är kroniskt sjuk men det är alltid jobbigt när det blir sådana här "svackor" och man är på helspänn var gång telefonen ringer.... Inplanerat denna kommande helgen var ju också en riktig "röjarhelg" på Södervägen i Lomma. Vi var många som skulle "ta ett tag". Det packades och städades, putsades fönster, dammsugades pool och lukades så det stod härliga till. Att vi putsade fönster kan ni väl se på väderomslaget vi fick? Regn och full storm! Det här blåsandet resulterade på söndagskvällen i att vårt nyinköpta släp välte på hemvägen ifrån Hörby efter vår sons Thomas bil. Som tur var kom ingen till skada men vi får nog ringa försäkringsbolaget i morgon. Gissa om vi var lite skärrade när vi långt om länge satte oss för att äta den förmodligen sista gemensamma måltiden här i Lomma? Nu sitter jag här vid datorn och knappar, det ekar i hela huset som nästan är tomt. Känns lite konstigt, inte undra på att djuren känner sig förvillade. Idag har de sett alldeles olyckliga ut, det är nästan så att man ångrar den här flytten fast man vet att de kommer att få ett jättehärligt liv i Hörby. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag om några månader kan skriva att det var värt allt detta som det inneburit. Vill också passa på att tacka våra underbara "ungar"! Fyra stycken är de, vi räknar även de som vi "fått" på köpet så att säga. Alltså våra egna barns respektive Jenny och Michael. De har slitit som djur den gångna helgen. Även syrran och kompani är värda en eloge, tack! Nä hör ni, nu ska jag gå och försöka tränga mig till en plats i sängen, det börjar bli trångt nu när alla ska ligga i samma, Kent ( som drömmer om en tur i den "nyinköpta" traktorn), Janis, Indy och den stackars katten Maja. Vårt gamla sovrum är ju det som fortfarande är mest "orört" och därför "samlas" vi där inför natten. Tänk att det skulle vara så omvälvande att flytta....
Matte Marina
Lördag 4 September
En liten rapport från vår just nu kaotiska värld! Just hem komna ifrån ett låångt målarpass. Vi kämpar med att få i ordning på ovanvåningen i vårt nya hem så att vi har någonstans att ta vägen den 1:a oktober när vi är tvingade att överlämna nycklarna till de nya ägarna av vårt hus i Lomma. På nedre plan är det just nu i bokstavlig mening jordstampat golv och något som i bästa fall kan räknas som väggar. Att detta ska bli vårt framtida hem är just nu svårt att föreställa sig. För flera dagar sedan har de hysteriska skratten övergått till ett stoiskt lugn. Det finns inte något som kan överraska oss efter de senaste veckorna. " Byggarna" har lovat att lägga ifrån sig tigersågen och istället för att riva börja återuppbygga huset. De intygar dagligen att detta kommer att bli "kanonbra" när de är färdiga. Tur att våra barn svängt så radikalt när det gäller vårt bostadsbyte. Från början var de väldigt skeptiska men nu är de eld och lågor och hjälper till med än det ena än det andra. Idag har Sarah och hennes Micke kämpat på som djur för att vi ska bli färdiga att flytta in på ovanvåningen. Man blir riktigt imponerad av dem måste vi säga, hoppas vi kan lyckas lika bra med våran hunduppfostran! I morgon kommer säkert sonen Thomas med flickvännen Jenny, de var vi tvingade att skicka hem sist de var där och hälsade på. De hade glömt att de skulle jobba på sina "vanliga" jobba" dagen efter. Detta känns jättehärligt i ett modershjärta, vi har trots allt berövat dem sitt barndomshem. Gruset i bägaren är att vår älskade Indy inte mår så bra. Vi ska tillbaka till veterinären på måndag för att kolla om han står pall för kortisonbehandling. Den här förbannade fästingen som smittade honom med erlicha har vi ännu inte kunnat besegra. Att vi mitt upp i denna sjukdom ska flytta( om än till ett ställe han redan älskar) gör det inte det lättare för honom att bli frisk. Han är hela tiden orolig, den enda trygga plats han vet är i sin bur i bilen. Där tillbringar han många timmar om dagen. Vi är hemskt oroliga, vi älskar honom så och skulle bli alldeles förkrossade om vi skulle mista honom. Att vi bestämt oss för att flytta är ju mycket för att vi vill kunna erbjuda våra hundar ett härligt liv, vilket vi redan är övertygade om att vårt nya boende kommer att erbjuda. Hjälp oss att hålla tummarna för att "Puppe" ska besegra den här förbannade bakterien som rasar i hans kropp. Vi vill ju se honom fara runt som ett "jehu" tillsammans vår "Loppa" (Janis), Janis stapplar in till sin dyna på kvällen, då har hon väl "bara" sprungit en femtio mil. Matransonen har vi fått öka dag för dag annars hade hon varit ett levande benrangel. Fråga Janis-Joplin om hon gillar att bo på Linderödsåsen................... Vi håller våra tummar för Indy, det andra fixar sig. Som veterinären frågade, kan du komma på måndag? Svar: JA, INDY GÅR FÖRE ALLT ANNAT!!!!! Snälla ni, håll tummarna...
Matte
Måndag 16 augusti
Jaha, då var man skogsägare. I helgen tog vi över den lilla gård som i framtiden ska bli vårt hem. Det har rivits och kånkats på grejor sedan stället blev vårt. Idag kom byggarna och satte igång. Väldigt spännande ska det bli. Det som inte är så kul är att Indy är riktigt dålig. Sköldkörteln har bestämt sig för att den ska bråka med honom och han mår inte alls bra. Så fast det var jättespännande igår med allt som fanns att upptäcka valde han att gå och lägga sig i bilen. Vi känner oss lite tagna av det här, vi som skulle ha så roligt alla fyra i den härliga miljö vårt nya hem erbjuder. Vi gör allt för att han ska bli frisk igen ska ni veta. "Loppan" lider som tur inte av några krämpor, ja det skulle möjligtvis vara träningsvärk. Hon är fullständigt sjövild där uppe i skogen, en äkta "dobbe"!!! Ska försöka rapportera när den blir några sysslolösa minuter.
//Marina
Tisdag 10 Augusti
Puuust! En riktig pärs den där helgen i Ljungbyhed. Mest slit och släp. De enda som fick inviga husvagnen var väl egentligen Indy och Janis. De är rätt trötta på den redan om man säger som så. Aldrig mer vi tävlar och ställer upp som funktionärer samtidigt, en omöjlig kombination. Synd att så få medlemmar är beredda att ställa upp för att vi dobermannfolk ska kunna träffas och ha något trevligt att dela. Fast det var jobbigt och stressig var det marginaler som avgjorde att Janis och Kent inte knep titeln Svensk Dobermann Vinnare i lydnad 2004. Några sekunder på platsliggningen var det som grusade de möjligheterna, hon har kapacitet den tjejen. Lite tråkigt att det endast var en hund som lyckades ta ett första pris. hade varit kul med fina resultat, för att visa hur duktiga våra hundar kan vara (inklusive Indy som för dagen kunde göra allt själv, utan kommando). För att riktigt suga musten ur oss fyllde sonen 25 år igår. Sista kalaset på Södervägen innebar det. Fast vi var trötta blev det en fin kväll med ett ljuvligt väder. Nu ska det packas, på söndag tar vi över gården i Hörby så det blir nog klent med skrivandet i dagboken framöver. Läääängtar till ett normalt liv.............
En något sliten matte
Söndag 1 Augusti
Idag har vi varit och festat på Burlövs brukshundklubb! Göran och Christel hade bjudit in till valpträff för sina senaste kullar. Vi åt smörgåstårta så att vi höll på att explodera. Jättehärligt att se valparna ifrån senaste kullen som dessutom är Janis helsyskon. Att Indy och Janis uppförde sig exemplariskt denna dag tyckte vi var jättekul och gjorde oss mycket stolta över våra två ögonstenar.De var jättefina med valparna båda två. En liten fröken tyckte att hon kunde nafsa Indy lite i ansiktet, då spände han bara ögonen i henne och hon förstod direkt att detta var ett felaktigt uppförande. Snacka om vilken pappa han kunde blivit, suck. Även Janis fick harkla till när det blev för vilt men inget mer, det behövdes inte. Jättehärligt att se hur lätt det kan vara i hundvärlden, det här med uppfostran. Lite träning inför den stundande helgen hann vi också med för oss som ska delta, alltid nyttigt och speciellt för de som ska göra debut i utställningsringen. Smolket i bägarn blev att Christel trampade fel och ramlade. När hon tog för sig i fallet bröt hon handleden och kvällen fick tillbringas på akuten, jättetrist! Vi tyckte alla att de skulle åka direkt när detta inträffade men hon envisades med att först skulle valpträffen klaras av. Var ligger hennes nivå på smärtgräns? Hoppas det läker ihop snabbt.
Marina
Tisdag 13 Juli
Tjabbalabbaloooo!
Här kommer rapport ifrån "sjuklingen". Här är det fiiint! Det är värre med de där två som låtsar att de bestämmer här i huset. De är alldeles galna! Det här ordet träning har de helt strukit i sina ordlistor, det existerar inte längre. Antingen sitter de uppe på vinden( dit kommer inte vi, en jäkla anordning man måste ta sig upp på) och grejar, fråga oss inte med vad. Annars ska de "handla" hela tiden, något de brukar dra till med när vi inte kan följa med. En massa saker bär de ut ifrån huset och ställer där matte brukar ha sin lilla "skitbil"( man får knappt plats i den även om man låtsas vara pekinges). Matte skäller på husse hela tiden, då säger han åt henne att gå och lägga sig i korgen, vilket hon envist vägrar att göra. Nä då sätter hon sig för att kolla på ett oändligt antal olika köksmaskiner i alla de de där katalogerna de har med sig hem när de varit och "handlat". Vi fattar ingenting!!!! Vad har hänt med dem???? Förr i tiden brukade de sitta i soffan och diskutera hur många bollar de skulle använda i träningen, vilket godis som skulle inhandlas osv. Nu är det grejor som vi absolut inte vet vad det handlar om, värmepumpar, Duvbokök, Swedbergs duschanordningar och gud vet vad. Som om detta inte skulle räcka för att göra en galen springer dessutom Janis omkring och säger: Nu kommer de snart! Vilka då frågar jag.- Våra små valpar. JAG TROR JAG BLIR GALEN I DETTA HUS! Måtte det vara en mardröm som jag snart vaknar upp ifrån! P.S Lite kul att göra den där tossiga människan som är min matte så glad häromdagen D.S
Indy den "sjuke"
Måndag 5 Juli
Ååh vad jag är ledsen för att jag blev så rädd för den där schäfern i går (fast ni måste hålla med om att de är läskiga). Jag skulle så hemskt gärna velat göra husse så där glad som matte var. Jag har haft en toppendag, så det hade han varit värd. Min alldeles egen dag, min födelse dag alltså har varit jättebra, så långt ifrån bantning man kan komma. Dagen började med ett jättepusskalas, det var när matte steg upp mitt i natten (när hon skulle till det hon kallar "jobbet"), Visst jag gillar att pussas men inte mitt i natten. Som tur var gav hon sig i väg till sist och jag kunde slumra en stund till, man var ju extra sliten efter gårdagen. När husse vaknade till bjöd han på en toppenfrukost, fyra wienerkorvar, inte illa med tanke på hans fantasi när det gäller matlagning. Inte en tanke på att räkna kalorier alltså så redan här började jag ana att det var något speciellt med den här dagen. När sedan matte kom hem hade hon en påse med grejor ifrån vår "faviss" affär med sig stod et klart. Att det var ifrån "vår" affär märkte både Indy och jag direkt! Gissa vad? Det var nästan mitt alltsammans i den, de höll Indy i örat och sedan fick jag välja fritt, annars är det för det mesta tvärtom. Jag valde en gris som piper, jag har haft en tidigare (undrar vem som bet itu den i småbitar?) men inte i denna storlek, toppenfin är den. Sen fick Indy välja, han valde ett tuggben som jag absolut också valt om det varit min tur igen (fast det fanns ett exakt likadant till i påsen, mattes kommentar). Min tur igen, när de kallat på mig ett tag, gissa vad jag hittade? En boll som låter och är jättekul. Tyvärr snodde Indy den och släppte den i poolen och där ligger den nu på botten eftersom matte blev sur och vägrar plocka upp den. Sen var det då Indy igen, han tyckte att nåt gult mesigt skit var kul och stack iväg med den. Inget för mig. Då såg jag att det fanns ett tuggben åt mig också men hur kul är det? Sporten är ju att få tag i ett blött, slabbigt halvtuggat ben. De är rätt så tråkiga så där i början. Det var bara att lägga sig och vänta på en chans att sno det ben som Indy börjat tugga på. Precis när jag lyckats sno åt mig det måste Husse och Matte åka till Mattes syster som har födelsedag på samma dag som jag( undrar om hon fick fler bollar, pipisar och tuggben än jag?). Då blev jag fråntagen benet, de har nån ide om att vi kan sluga benet och att det ska fastna i halsen när vi är själv, så väck med det. Detta är väl egentligen det enda som kan grumla denna dag, att människan inte kunde valt en annan dag att fylla år på. Iallafall, när de kom tillbaka åkte vi iväg och lekte med SEX, alltså sex bollar! Härligt! Men snacka om jag var trött när matte serverade kvällsmaten, och "sicken" kvällsmat, uppblötat torrfoder, komage toppat med yoghurt, mums var det!!!
En trött men lycklig Janis
Söndag 4 Juli
Idag har vi varit alla fyra i Bjuv och tävlat lydnad. Fast det liknade mer gyttjebrottning eller nåt. Värre regnande får man leta efter. Men med massor av gott humör och rätt inställning blev det mycket trevligt. Vi var många ifrån Lomma BK och samtliga gjorde mycket bra ifrån sig. Totalt var det 6 ekipage i finalen, inte illa och detta kommenterades friskt i högtalarna. Små kronor delades ut vid lottningen och dessa ska vi tyvärr tvingas bära framöver. De passade oss alldeles utmärkt enligt matte & husse eftersom vi är deras prins och prinsessa. Jaja, lite kul kan de väl få ha. Eftersom jag inte fått göra så hemskt mycket den senaste tiden tyckte jag att det var jätteroligt att "träna". Detta resulterade i att matte fick en sån där "buckla" hon är så förtjust i, den största. Det blev i och för sig lite pinsamt när hon kramade och pussade mig inför alla de andra. Tänk så lite som gläder! Därför bestämde Janis sig för att göra samma sak för husse och ta smällen om han nu skulle visa sig vara lika tramsig som matte. Allt förstördes dock vid platsliggningen. En schäfer( inte Janis favoritras så att säga) stack iväg som ett skott och började bråka med en annan schäfer. Tack och gonatt sa Janis, nu sticker jag till husse annars vet man inte alls vad som händer. Utan detta hade de blivit tvåa, men som sagt så kan det gå när inte haspen är på....
Slagen hjälte/Indy
Måndag 21 Juni
Så har vi då fått lite distans till beskedet vi fick förra måndagskvällen...... Medicinering är igång och nu kan vi bara hålla tummarna för att det ska hjälpa. I fredags var vi hos vår högt värderade Stefan ifrån Hälsa och Helhet i Kungsbacka. Kunde han hjälpa Gidde Palema (travhästen) att bli en världshäst ska han väl kunna hjälpa vår lilla "puppe" så att han iallafall kan vara vår myshund även om tävlingskarriären får läggas på hyllan. Stefan gav oss gott hopp, positivt var att Indy inte var värst stel eller öm i sina leder. Det viktiga är nu att inte på något sätt anstränga honom, han ska bara göra det han själv orkar. Vi vill inte ha en hjärtmuskelinflammation på köpet. Erhlicha angriper ju immunförsvaret så alla organ är ansträngda. Förmodligen börjar medicinen göra lite verkan för ikväll har han varit en ren pina, rastlös och busig. Den där fotbollsmatchen mellan England och Kroatien vi tänkt se blev det inte mycket av. Ändå gläds man. Lilla Loppan= Janis förstår också att Indy inte mår bra. Hänsyn är ett ord som nu ingår i hennes ordförråd, hon vet också vad det innebär. Fint att se, de är verkligen fästa vid varandra. I går var här stora badardagen. När vi vart hos Stefan förslog han aloveraprodukter för att skydda dem mot fästingangrepp så först var det Maja, sedan Indy och därefter Janis som åkte i badbaljan igår. Faktiskt utan några större protester. Hädanefter ska vi spraya dem två gånger i veckan. Lovar rapport om hur effektivt det är, vi vill hemskt gärna slippa halsbanden som fästingarna dessutom verkar börjat bli immuna mot. Samtidigt kommer vi att ta tempen varje morgon, iallfall på hundarna. Just erhlicha ska man kunna upptäcka omgående genom feber enligt Stefan. Ju tidigare man sätter in behandling ju bättre. Det har varit berg och dalbana den gångna veckan, de flesta vi pratat med anser att loppet är kört och beklagar oss, det som gett oss hopp är Stefans ord. Han har hjälpt både matte och hund innan med sånt som andra ansett varit hopplöst. Så i stunden
Vid gott mod /Matte
Tisdag 15 Juni
Igår kväll fick vi beskedet. Indy ÄR sjuk. Först lättnad att få besked vad som hänt som kunnat förändra min älskade vän så drastiskt. Sedan en stor sorg när det går upp för oss vad det Kan innebära. Han har alltså smittats av en fästing som givit honom erhlicha. Dessa meningslösa djur har alltså lagt ytterligare en börda på honom att leva med, Som om det inte räckte innan. Vi ska iallafall göra allt som står i vår makt för att hjälpa honom att bli frisk. Ena stunden är han samma gamla härliga Indy som sprudlar av liv, i nästa orkar han knappt röra sig, eller blir heligt förbannad på nåt. Han som aldrig visat något som helst humör. Lite glad var han iallafall ikväll, vi har varit på "vår" gård. Om nåt ska kunna hjälpa honom på traven till ett friskare liv så är det miljön uppe på Linderöd tror jag. Det fullkomligt lyser om hundarna när vi är där.
Just nu en nedstämd matte
Fredag 11 Juni
Åh! Idag har min lillasyster varit på besök. Hon är väldigt söt, det måste jag medge, men samtidigt lite jobbig. Hon ska klänga och pussas och ha sig. När hon väl lärt sig att hon inte ska vara så intim med "äldre" damer som mig kan det säkert bli en trevlig tös. Matte är ju förstås helsåld men så är ju hon också en puss och kram tjej förstås. Min "gamla" husse och matte hade även en odräglig "tonårig" kille med sig. Han satte jag snart på plats. Han trodde han kunde komma här och tjoa och tjimma med mig hur som helst. Nä nä så gammal är jag inte att jag bedåras av ungdom i sig. Min Indy räcker gott åt mig, än så länge är det ingen som kan mäta sig med honom. Konstig var den här grabben också, hade varken svans eller normala öron, undrar vilken planet han kom ifrån? Kanske samma som de där schäfrarna?
Puss till lillasyrran ifrån Janis
Onsdag 9 Juni
Usch, Usch, Usch, aldrig mer ska vi flytta! I alla fall inte förrän vi måste flytta till ålderdomshemmet. Fy f..n vad det är "klyddigt". Bara längtar till vi kommit på plats ( om de nu får dit det där golvet, annars blir det jordstampat) Vi har knappt orkat glädja oss åt Kent's och Janis fina lydnadsresultat ens, fast de var så fantastiskt duktiga båda två. Anade viss nervositet hos Kent fast han säger sig vara i avsaknad av sådana känslor, även Janis var lite extra uppspelt med allt folk runtomkring som dessutom applåderade. Är mycket nöjd med Indy,s insats i samma tävling även om det kan verka konstigt. 156 poäng med en hund som inte är sig själv tycker jag är enormt bra. "Puppe" = Indy försökte verkligen vad han kunde men det räckte inte ända fram. När min vän (Indy) är tyst på platsliggningen och går bra på fria följet är det inte helt ok, han älskar detta och har svårt att bärja sig i dessa moment. Det är många andra små ting som fått mig och Kent att ta beslut om att göra en utredning om vad som eventuellt kan vara fel så i tisdags var de hos veterinären och tog en massa blodprov och gjorde en hälsoundersökning. Undersökningen visade inte något avvikande så nu väntar vi på svaren ifrån proverna. Tävlandet får vänta, det viktigaste just nu (flytten inkluderad) är att Indy blir sig själv igen, allt annat kvittar.......
Matte
P.S Jättegrattis till min lilla "loppa" och guben min D.S
Söndag 16 maj
Vill ni se en stjärna, se på mig. Ni får mycket gärna, se på mig.... jag gillar den låten! Idag ville jag verkligen göra husse glad efter missförståndet igår. Om jag inte solat så mycket kunde det kanske räckt ändå längre. Domaren tyckte inte om mina bruna öron. Dilla nåt om mössa, gud bevare mig väl! Skulle inte förvåna mig om vi ska till "hattmakaren" rätt vad det är. Ja ja, ska bli kul att se hur alfaiterna ska få den att bli på mitt vackra huvud. Jag blev hur som helst den näst vackraste tiken på Dobermanklubben Södras Inofficiella utställning denna dag! inte illa va?
Nådiga fröken Janis
Lördag 15 maj
Det var nära ögat att lillsyrran "klådde" mig och matte i dag. Vi skulle ju tävla i klubbmästerskapet mot varandra. Jag klarade hedern tack vare ett missförstånd. Janis berättade för mig att ni vet vid det där momentet när man ska ligga kvar själv bland massa andra hundar och vara tyst och stilla fast husse eller matte går ifrån en? Jo, iallafall så missförstod Janis alltihop, kan varit nerverna, så när människan som står och bestämmer hela tiden vad man ska göra och inte säger :momentet slut, gå tillbaka till hundarna, tyckte Janis att hon sa: momentet slut, gå tillbaka till husse. Hon skyndade sig allt vad hon kunde, som ni förstår var det inte rätt. Detta blev min räddning, ni vet jag har ju själv problem med detta moment. Dock av annan art. Denna dag längtade jag så hemskt efter min matte så jag hördes nog ända till Bjärred när jag satte igång med mitt ylande. Matte var inte alls glad i ögonen när hon kom tillbaka. Jag blev så uppjagad att jag utan att jag själv vet hur det gick till hade satt mig upp dessutom. Jädrar vad sur hon var, matte alltså. Höll mig i örat ända fram till bilen och så PANG! in i den samma. Totalt fick vi tio poäng mer än Janis och Husse så vi slapp att ta in på hotell över natten. Det hade matte sagt att vi var tvungna till om vi blev slagna av dem. Placeringarna blev en sjätteplats för Janis och en fjärdeplats för mig med mina 165 poäng. Jag vill egentligen inte erkänna det men Janis är hemskt duktig, den satt hårt inne men så är det. gäller att passa sig framöver.
Kram Indy
Torsdag 13 maj
HÄRLIGT!!! Idag har vi varit och tränat som på den gamla goda tiden. När matte kom från jobb gjorde de i ordning korvlåda, packade träningsväskan med alla roliga saker och sedan klädde de på sig "träningskläder". Som grädde på moset mötte Sarah tillsammans med våra polare Lina och Aya upp på ¨klubben". Sen kördes det lydnadsträning så det bara rök om det, man trodde inte att man skulle kunna sakna det men oj vad vi längtat. Vi vet inte varför husse och matte helt plötsligt tyckte sig ha tid för oss hundar. Kan ha nåt med att göra att vi är bergis på att det varit massa okända och kollat på vår "lya" idag. Det märkte vi direkt när vi kom hem ifrån rundan vi var med husse. Vi fick ta oss en riktig "checkrunda" för att se så inte nån av dem gömt sig kvar nånstans. Fast när man tänker över det hela tror vi inte att någon i hela världen skulle våga göra det med tanke på de skräckinjagande skyltar "alfatyperna" (haha) satt upp på alla grindar runt tomten. Vi måste säga att det är väldigt spännande med den här flytten till Hörby men hade vi visst vad vi skulle få försaka vete katten om vi inte valt att stanna i Lomma. Vi får se hur det utvecklas, vi lovar att rapportera( vitsigt igen) med jämna mellan rum.
De sammansvärjda- Indy och Janis
P.S Vi glömde ju.... Det blev inte till husses och mattes belåtenhet när det gäller våra prestationer den gånga helgen så nu har vi "tvingat" dem till att locka oss ändå mer med korvlådor, bollar och dylikt. Det är så man planerar "träningen" D.S
Torsdag 6 Maj
Uj uj uj, här är det inte många rätt!!! Indy har blivit galen! Jag har fått ett par svarta byxor på mig. Husse och matte gör inget annat än lukar, städar och fejar. Det är fullständigt upp och ner allting. Så fort Indy ser mig är det stora pusskalaset, han buffar och knuffar på mig och är alldeles "kymig" i det stora hela. Jag längtar efter den gamla Indy. Slut med att sova vid mattes fötter är det också, den gamla hunddynan är jag förpassad till. Jag och husse ligger i extra sovrummet och då finns det inte plats för mig i sängen när den där förbannade katten tvunget ska "smila" in sig hos husse. Jag undrar varför Indy tvunget skulle bli galen just nu när allt annat är så jobbigt. Ni vet husse och matte har knappt tid att ge oss mat, de bara håller på med huset och trädgården. Tror i och för sig att det kan ha att göra med vår flytt. Undrar hur det ska kännas? Jag har ju bott här i hela mitt liv, Indy med och det är ju ändå längre......Ja a, just nu är allt på ända. Ovanpå allt var hela släkten här igår, det var i och för sig jättekul men ni vet, man har ju en del annat att tänka på så den där riktiga glädjen infann aldrig sig fast de sjöng och hade sig för husse som blev "halv" gubbe. Hormonerna säger matte att det är när vi har våra "djupa" samtal, hon borde ju veta så gammal som hon är....
En fundersam Janis
Tisdag 21 April
Vi har vetat om det ett tag men inte vågat knysta om det, ni vet hur det gick förra gången vi trodde vi skulle flytta. Idag blev det dock helt bestämt att i september går flyttlasset till Arup. Det är en liten gård med 12 hektar skog och mark där vi ska njuta i fulla drag. Vi har varit där ett flertal gånger och kollat. Vi gillade det direkt husse och vi hundar. Som vanligt velade matte men husse gjorde en kupp och ställde henne mot väggen och innan hon själv fattat det hade hon gått med på det hela. Det är så härligt så ni kan inte fatta det, Janis höll på att få "frispel" första gången vi fick springa runt och kolla omgivningarna. Minst två gånger var matte säker på att hon slagit ihjäl sig, men ont krut förgås inte så lätt. Jag är lite spänd på de där varelserna som matte kallar rådjur. Har velat snacka med dem men så fort jag närmar mig så är de puts väck. Man kan knappt bärga sig, det är länge till september. Det har varit så mycket med det här så jag har inte haft tid att skriva om att jag lyckades få mig och matte uppflyttade till lydnadsklass III. Vi tävlade ju i Burlöv den 12 april. Matte hade sina allvarliga samtal innan det var dax för oss att äntra ringen. Snälla Indy, gör nu matte glad och ge mig minst 160 poäng i betyg, Snälla Indy, du kan väl vara tyst på platsliggningen, snälla Indy, du behöver väl inte hoppa som en känguru på fria följet......... Hon har sett lite sliten ut på sista tiden och så var jag ju lite skyldig till att vi inte blev uppflyttade på Rapporten så jag tänket- Ok då! Lite bus var jag ju tvungen till att hitta på men eftersom jag lovat allt ovanstående så fick jag komma på nåt nytt. Så när hon kastade den där apportbocken stack jag först ut snabbt som en vessla och hämtade den, hann se en belåten min hos matte och då kom jag på mitt nya hyss, jag drog världens repa med apporten i mun. Sen in till sidan och satte mig fint, höll apporten till kommandot loss kom, hur skulle hon kunna bli arg???? I stort sett var hon väldigt nöjd, det blev många pussar och kramar, hon är för rolig, bli så glad för en sån "skitsak". Det är ju egentligen en baggis, det som är en sport är ju att hitta på alla hyssen man kan göra utan att hon ska bli arg men det skulle hon aldrig fatta. Hon blir lika förvånad var gång jag lyckas hitta på nåt nytt- så har han aldrig gjort tidigare brukar hon säga. Nä, hon skulle bara veta hur mycket jobb som ligger bakom.
Kramisar ifrån Indy
Lördag 11 April
Idag var det dagen D, jag, husse och matte skulle testa våra kunskaper i det här med rapport ni vet. Det hemska var att jag aldrig sett min matte så sur. Som vanligt när vi ska göra nåt sånt här speciellt var det till att stiga upp i ottan. Redan igår kväll berättade matte att vi skulle ut i skogen och springa så det var lite svårt att sova på natten. Hela tiden upprepade de här, nu ska vi ut och springa i skogen. Yes,yes, yes tänkte jag för jag tycker det är jättekul. Vi samlades ett helt gäng och jag började kolla var skogen fanns, men hur jag än försökte kunde jag inte se mer än högst 2 träd i klunga, Iallafall travade vi iväg och husse stannade kvar som vanligt. Vi gick långt över ett stycke, där bands vi hundar upp vid vars ett ställe. jag var först att starta. När matte sa marsch, blev jag lite förvillad, ville hon att jag skulle springa till husse eller ville hon att jag skulle leta rätt på skogen? Jag sprang en bit men kunde varken se husse eller skogen så jag bestämde mig för att springa tillbaka till matte. Hon kunde ju inte mena att de två centimeterna som växte på marken skulle kallas skog? Det var då hon blev så där sur som jag bara sett henne när husse "låter" på nätterna och får gå och lägga sig i ett annat rum. Vi brukar fnissa lite i smyg då Janis och jag, vi får ju massor av plats i sängen. När jag nu själv drabbades var det inte kul, fy vad hemskt det var. Resten av tävlingen skärpte jag till mig, när vi väl åkte hem på eftermiddagen var hon på ganska gott humör igen. Nä nästa gång hoppas jag att det verkligen är i skogen för då vet jag ju vad jag ska göra- leta rätt på husse!
Pssssst Det verkar som om vi ska byta lya......Vågar inte säga mer nu, såg hur det gick förra gången....
Kramar ifrån trött Indy
Söndag 28 Mars
Tjingeling alla hundar och andra!
Här är en som är på gott humör! Idag lyckades jag vara TYST! Vi har varit i skogen och kört sån här rapport ni vet. Matte och husse var alldeles till sig av lycka för att jag låg tyst och fint mellan varven när jag skulle springa. Jag kan meddela att det krävde all kraft för att det skulle lyckas, jag riktigt darrade när Max, min träningskompis, fick ge sig iväg. Men som sagt med viss ansträngning gick det, det var det faktiskt värt när jag såg husse och mattes nöjda uppsyn. De tyckte jag var kung! När jag sedan upprepade bravaden på platsliggningen var de saliga. Jag visste faktiskt inte att det var så pass lätt att få dem nöjda, ni skulle sett dem resten av dagen, jag har verkligen blivit värdigt behandlad och fått massor av pussar och kramar stup i kvarten. Något som de dillar om är någon tävling i Helsingborg, jag misstänker skarpt att det har något med mattes förtjusning i såna här metallbucklor att göra. Jaja vi får väl se vad det leder till, ska bli spännande rent av....... Nä, nu ska en annan gå och knyta sig, det där människosläktet snodde mig på en timmes sömn inatt.
Kramisar ifrån INDY
Lördag 20 Mars
Först en ledsam nyhet, det blir inget med den däringa lyan Indy berättade om. Ni vet, i människornas värld finns ett elände som kallas pengar. Det är nåt helt värdelöst , man kan varken äta dem eller ha nåt kul med dem och ändå värderar människorna dem högst i världen. I alla fall så var det någon som hade många fler sådana här än våran husse och matte, det är de som ska få springa runt i "vår" skog framöver. Sorgligt men sant, vi kunde riktigt föreställa oss allt bus vi skulle kunnat hitta på där. Idag har jag varit på sånt där utställningsjippo igen. Alltså, det bästa med dessa är när man får gå hem! Har ni varit på nåt sånt nån gång? Ett fasligt liv är det, det är mest människorna som för oväsen. Dom snackar, klappar i händerna och tjoar och stimmar så man får rent ont i huvudet. Idag hade husse och matte bestämt sig för att här inte skulle "krullas" några mattor! Vet ni vad de gjorde? De gav bort mig!!! Det var vad Thed och Sofie försökte slå i mig. Först trodde jag inte mina öron, men hur jag än försökte kunde jag inte hitta dem bland människohavet. Det gjorde mig lite dämpad och det blev inte "krullat" nån matta idag kan jag säga. Thed och Sofie är i och för sig trevliga men inte går de upp mot husse och matte inte. men innan jag totalt tappat modet dök de upp som gubben i lådan och var jätteglada åt att få tillbaka mig. Jag hade varit jätteduktiga sade de. Bianca som vann idag var absolut en värdig vinnare, hon är jättesnygg, hon blev faktiskt Bäst i Rasen så värre kan man ju tänka sig att förlora mot. Alla var glada och då bar det iväg till "paradiset", ni vet tuggisparadiset. En kommentar, det var bättre i Göteborg. Precis som vanligt var det att välja fritt, ner i en påse, smakbit, dela resten med Indy som undrade var vi varit hela dagen. När jag berättade för honom tackade han gud för att han är passgångare.
Nä tacka vet jag när vi tränar rapport!!!!!
Janis
Fredag 12 Mars
PSSSST. var och kollade "bäbisarna" idag, HERREGUD!!!!! var de söta eller?????? Har så svårt att ta in att det snart är två år sedan vi satt och "gulla" med Janis- vår pärla, på detta vis. Avund är vad man känner, tänk vad mycket lycka och glädje de ska skänka människor i framtiden, vi vet ju vad vår lilla tjej gett oss!!!!
Matte
Fredag 12 Mars
Hej igen,
Måste bara rapportera? att det ser väldigt lovande ut angående den här lyan husse och matte kollat på. Tydligen har de kollat upp saker och ting. Man måste inte alls ha "bajset" i källaren. Vi vart där idag igen och Janis och jag är helt överens för en gångs skull, det är toppen där! Man liksom bara håller på att gå upp i limningen när man får fara rundor i skog och mark- jättehärligt! Matte som är lite krävande när det gäller ordning och reda har ju sina betänkligheter, hon undrar hur hon ska få husse till att åtgärda allt som hon kan tycka är ett måste, men då säger husse Luuuugn! det fixar jag! Lovar att avlägga rapport? om hur det går. Rapport ja, det ska vi träna på söndag, hoppas bollarna är uppvärmda, känner mig sugen på en..................
Indy
Lördag 6 mars
Tjena,tjena jag vet att det är ett tag sedan en annan fick chansen på det här tangentbordet men nu så...
Äntligen har de där "tossingarna" krupit till sängs så jag smög ner till datorn. de har varit helt omöjliga att hålla borta från denna, de letar en ny lya åt oss säger man hade "bajset" i källaren och det gillade hon definitivt inte.. Ja, iallafall tyckte vi det var toppen, kunde faktiskt inte bli mycket bättre i våra ögon men matte konstra så det blev inget. De här människorna som ägde gården tyckte att både Janis och jag var VÄLDIGT lydiga men då höjde matte och husse på ögonbrynen och sa - Jasså! Fattar inte mig på dem ibland. Idag har vi varit i skogen, jag har sprungit som en galning mellan matte och husse. Det är också en lustighet de har för sig. Vi packar ner massa grejor i de där "kuliga" väskorna som de brukar sitta på och sedan ger vi oss iväg ut i skog och mark. Husse brukar fåna sig med de där bollarna och sedan drar matte iväg med mig långt ut i skogen. Där brukar hon fixa med ett ställe som hon inbillar sig att jag ska ligga på medan hon babblar en massa strunt med Ing-Britt. Dessutom begär hon att jag ska var tyst= jag får inte ens pipa som en liten skogsmus. Om jag gör det blir hon jättearg och det är jag absolut inte van vid att min lilla matte blir på mig. Hon blir alldeles svart i ögonen och då vill jag bara springa iväg till "bollfånen". Det kan jag ju inte eftersom hon oftast bundit fast mig i ett träd, så tyvärr måste jag anstränga mig till max( lustigt så heter hundträningskompisen) för att vara tyst. Om jag lyckas så hämtar hon mig, och jag får sticka till "bollfånen". Han brukar bli jätteglad och det förstår man ju, han har ju Janis att dra på varenda dag så det är klart han är glad när man lyder (fniss). Idag var både Max och jag exemplariska när de höll på de första gångerna, föresten heter Max "bollfåne" Thomas, men sedan bestämde vi för att låtsas att vi inte förstod vad de menade. Det blev JÄTTEROLIGT. Vi bråkar ju aldrig, skulle inte komma på tanken med tanke på våra "mattars" svarta ögon ni vet, men det var rätt kul när vi bestämde oss för att leka "Följa John". Ni skulle sett deras miner, de var obetalbara! En gång tog t. o. m min matte fel på mig och Max, hon kallade och hade sig så t.o.m. Max blev förvirrad och sprang till "fel" matte, sen skrattade de så det blev ingen ordning och reda alls. Ja ja så småningom var rätt hund hos rätt matte och rätt bollfåne och all var fri och fröjd. Hoppas man kan få en massage imorgon, det känns redan att det kommer att behövas. Vad vi gjorde? Javisst ja, det glömde jag berätta, Rapport kallar "tossingarna" det. Skitsamma, det är jäkligt kul!
NU ska jag också gå och knyta mig/ INDY
Onsdag 3 mars
Idag skedde ett litet under, Janis mamma Lillklack's Cornelia fick 9 små valpar. Pappa är Neron Devilgarden så det är små helsyskon till vår lilla fina tjej. Kent hade den stora lyckan att få vara med om detta under som det ju är att få hjälpa fram nya små liv till världen, tack Göran och Christel för att ni erbjöd den chansen. Matte i huset kan meddela att det var en trött "barnmorska" som skulle "pumpas på allt som hänt. Det var ju vissa som inte kunde komma loss ifrån jobb för att få vara med om det underbara. Det var mer än matte som var nyfiken när husse kom hem, han genomsöktes grundligt av våra egna älsklingar. Svansarna gick när de kände lukten av valparna. Vi vill önska alla de små liven lycka till och hoppas att de alla ska få det så bra det bara går. De blir alldeles säkert helt underbara hundar, vi har ju själv ett ex av denna kombination.
För en gångs skull Husse och Matte i huset
Lördag 14 februari
Ibland måste jag ta mig en funderare på om min husse och matte har "alla hönsen hemma". För det mesta litar jag på att de är sunda och förnuftiga människor men ibland ställs alla dessa förhoppningar på ända. Som idag då, egentligen började det hela redan igår kväll. För när vi normalt brukar gå och lägga oss börjar de plötsligt att packa ihop alla Indys saker, säng, matskålar, lekisar och det omtalade täcket. Tjo, in med allt ihop i bilen därefter in med Indy och mig med. In med husse och matte och i en fart bort till "moffi" som är mattes pappa. Lite snack och sedan in med mig i bilen och hem igen. Allt gick så fort så jag hann liksom inte fatta förrän vi var hemma igen att vi varit och lämnat bort Indy. Jag blev jätteledsen och för att straffa husse och matte vägra de jag att ligga hos dem på hela natten. Ja hela natten och hela natten, nä mitt i natten far de upp som tossingar och böjar packa bilen igen. Nä nu, tänkte jag, är det min tur att bli bortforslad. Men vi körde och körde, ja vi körde så länge så jag orkade inte hålla mig vaken utan jag tog igen lite av den förlorade nattsömnen. Till sist stannade vi och klev av bilen. Jag försökte komma på om jag varit på stället förut men kände inte alls igen mig. Efter ett tag träffade vi på bekanta, Gino en dobbis vi brukar träna ihop med och jag kände mig genast lite lugnare. Ni vet jag tycker det är rätt så läskigt att vara ute i stora vida världen utan Indy, han är liksom min mentor. I alla fall gjorde vi sällskap med Gino och hans husse och matte in i en jättestor byggnad. Då förstod jag vad som var på gång, jag skulle få visa upp mig! Jag tycker det är rätt så kul för jag vet att jag är ganska snygg. Oh vad kul tänkte jag men varför vi stigit upp mitt i natten för undrade jag snart. Husse och matte "planterade" sig på varsin pall och sa åt mig att lägga mig på en fäll de hade med sig. Och där satt de och där låg jag timme in och timme ut. Det var så tråkigt så jag höll på att dö. Det började liksom klia i hela kroppen. Försökte pigga upp mig med att försöka reta upp en vit lurvig sak bakom mig men det satte matte P för direkt, inget kul får man ha, men jag litar inte på sådanadär lurivga saker de är helskumma. Efter ,som det verkade, en evighet kom Thed, han med bantning på hjärnan ni vet, och då blev det lite kul. Han kan faktiskt vara rätt så festlig trots sina idéer. Jag rycktes med av det hela och uppförde mig väl lite ouppfostrat kan jag själv tycka så här i efterhand. Vi skulle ju springa runt sådär fint ni vet som man gör på utställning men just då kliade det så in i vassen i mina ben efter att få springa så jag tog i för kung och fosterland. Det blev nog lite bra för den där mattan de lagt ut att springa på "krulla" sig när jag tog i. Det blev ingen lång vistelse i den där ringen, kanske på grund av detta, vad vet jag. Tillbaks till fällen och de "planterade". Traaadigt, var det. Efter ytterligare en evighet packade de ihop våra saker. Sen hände det bästa på hela dagen. matte tog med mig till "paradiset". Där fanns allt ni kan tänka er i tuggväg. Jag fick själv kolla och det jag gillade tog den snälla damen som ägde "paradiset" och stoppade i en kasse. Det blev smakbitar när vi kom tillbaka till bilen men resten skulle jag dela med Indy sa matte. Ja, så var vi då tillbaka i bilen och körde och körde. Det ända som avbröt tristessen var att vi stannade och köpte mat. Jag säger vi för helt plötsligt var det som om ordet bantning inte existerade i husse och mattes ordförråd. De bjöd mig frikostigt på pommes frites och hamburgare. Det var så skönt när vi varit och hämtat hem Indy och vi kunde kura ihop oss tillsammans i husses och mattes säng, tillsammans igen. Hoppas det dröjer till nästa gång husse och matte får för sig liknande saker.
Janis
P.S Ni vet att Indy berättat att matte har någon konstig böjelse för järnskot och papper med "kludd" på. Min husse lider av rosettmani, vi fick en igår och han blev jätteglad. D.S
Torsdag 12 februari
Snacka om att tindra med ögonen, ni skulle sett min matte idag! Det var visst årsmöte på Lomma BK idag så både husse och matte gav sig iväg på kvällskvisten. Vi fick stanna hemma , inte vidare snällt men vi börjar vänja oss. Det verkar som om det för tillfället mest handlar om massa möte om hundar istället för lite "action" med oss hundar ( författarens kommentar). I alla fall när de kom hem hade matte hela famnen full av massa "järnskrot", hon tindrade med ögonen och svamla något om hur duktig jag varit. Jag fattade "nolll". När vi så småningom klarat av "kvällsbestyren" satt de och pratade och jag förstod varför hon var så glad- VI HADE VUNNIT LYDNADSBAROMETERN i Lomma. Vi hade också fått en del vandringspris för att vi vann Lilla Klubbmästerskapet i våras. Vad jag inte har förstått är hennes glädje över något som är så urbota tråkigt. De här grejorna som kan få min matte att brista i gråt är för mig helt obegripligt. Det kan vara ett papper som det är "kluddat" något på eller nån grej som hon sätter på en hylla vi har på "vårt" rum, Janis och mitt, det enda hon vinner är ändå fler grejor att damma( något hon har dille på). Nä tacka vet jag ett smarrigt ben eller nån kul grej som piper eller så. Jaja smaken är som baken och så länge matte är glad är jag glad. Det brukar löna sig att hålla henne på gott humör, hon är rätt så svag för sin "Puppe" = jag. Nä nu måste jag sno mig och få bästa platsen i "bingen".
Sov så gott! Indy
Onsdag 4 februari
Oj, oj, oj. Aj,aj,aj. Jag har varit hemskt olydig och verkligen fått mitt straff. För det första har jag stulit och för det andra har jag ätit saker som husse och matte förklarat många gånger kan var direkt farligt för hundar. Det började med att alla de andra sov djupt, jag låg själv vaken p.g.a. mardrömmar om att all mat i hela världen plötsligt var slut. Givetvis gjorde detta mig extra hungrig och jag beslöt att ta mig en runda i huset för att se om de eventuellt kunde glömt att sätta undan Majas mat. Det hade dom som vanligt inte gjort men då hittade jag den här lådan med After Eights choklad. Det var faktiskt inte speciellt gott plus att det var ett jäkla jobb att få upp chokladen ifrån de här papperna, vilket påfund att stoppa ner dem ett och ett i pappersfodral. Jag åt upp de som jag lyckades få ur de här fodralen men tröttnade till sist på det hela och gick och knöt mig igen. Efter ett tag vaknade jag av att det knep rejält i magen så jag var tvungen att väcka husse och be honom släppa ut mig. När jag var på väg ut hörde jag honom utbrista vad f_n är detta? Givetvis var det choklad och pappersröran han hade upptäckt. Det var inte kul att gå in igen, ni vet det är inte lönt att spela oskyldig. Vår fisförnäma katt Maja skulle aldrig nedlåta sig till att ens nosa på en chokladbit och Indy skulle inte drömma om att göra något så hemskt som att stjäla. Jaja, det var bara att ta tjuren vid hornen och det hade jag väl klarat men det var bara det att det här magknipet blev värre och värre så jag var tvungen att väcka honom ett par tre gånger till. En sak är säker han blev inte gladare och gladare kan jag meddela. Som om inte detta var straff nog, ingen mat på hela dagen! De dillade något om kalorier.....????? Nu hoppas jag bara att jag kan försöka komma ihåg det jag lärt mig idag, står något ätbart framme, rör det inte, det är en fälla!!!
Ångerfull Janis
Tisdag 3 februari
YES, YES, YES! Äntligen barmark! Fast det regnade tog matte med mig upp till klubben för ett träningspass värt namnet. Eftersom det var barmark och alla läbbiga isfläckar var som bortblåsta vågade hon ÄNTLIGEN kasta bollen så som jag älskar. Fullt ös, sedan medvetslös är mitt motto. Jag ansträngde mig verkligen att göra som hon ville för att hon skulle tycka att det var lika roligt som jag. Jag hörde nämligen att hon sa till husse innan vi gav oss iväg att det bara skulle bli en liten stund, max en halvtimme. Jag lyckades fördubbla den tiden. I stort sett var matte ganska nöjd kunde jag märka, fast hon gillar inte när vi går fram till ett hopphinder och jag hoppar fram och tillbaka 20 gånger utan att hon sagt åt mig att göra det. Fattar inte varför hon är så petig, borde vara glad att hon har en hund som kan tänka ut själv vad som ska göras. När vi kom hem undrade husse om vi tränat rulla runt vilket han tyckte var lite onödigt i dyngan. Det hade vi ju inte, vi hade ju bara kört fullt ös med bollen, lite käk och sedan? Alldeles riktigt , medvetslös i mattes säng!
Kramisar Indy
Måndag 26 januari
Tjena,tjena
Här är två som precis är hemkomna ifrån träning. Jodå, vi trotsade kylan och gav oss iväg på vår måndagsträning, den där "Polman" är svårflörtad tydligen för det har inte varit så stor bättring på väderfronten. Det var som sagt lite kyligt men det glömmer man så fort man kommer igång. I alla fall vi hundar, det är väl lite si och så med husse och mattes sätt att dela ut våra belöningar, lite valhänt om man säger. Lite köttbulle i nosen får man minst sagt räkna med, nästa gång ligger "dyrgripen" i gruset och halva nöjet är förstört. Det var jätteroligt att träffa en del av våra kompisar som vi inte sett sedan förra året. Snart var det full fart på träningen och jag, Indy, kunde inte låta bli att ryckas med av glädjeruset av att äntligen få träna på riktigt igen och förde kanske en del oväsen och hörde matte väsa något om att adoptera bort mig till sjöfartsverket så att de kunde använda mig som mistlur.......Lite extra högljudd var jag ju för att två av tjejerna löper, Lina, labbetjejen , ville t.o.m. att vi skulle göra lite valpar av en hittills okänd ras, vilket våra mattar å det vildaste protesterade mot, snacka om glädjedödare. Jaja man kan ju inte anklaga matte, hon vet ju inte hur det är att vara en riktig HANE. För min del, Janis, innebar träningen att husse fick träna massor. Torrövning kallar dom det när de själv helt egoistiskt "snor" all träning för sig själv. Det enda man kan glädja sig åt i dessa lägen är att Ing-Britt, vår tränare, skäller och gormar på husse (det kan han ha) och fast han sedan långt om länge gör rätt så inte får han några köttbullar eller bollar, nä det kan han ha. Ni vet det där med min bantning har satt vissa spår, skadeglädje är en skön lindring av den smärta de åsamkat mig med det här indraget av matransonen. Jag undrar vad matte sagt om jag en dag sagt: Nu ska du sluta röka så nu tar jag cigaretterna ifrån dig, punkt slut! Fast jag måste motvilligt erkänna att jag nog kommer att vara rasande snygg i bikinin i sommar (rodnar). I det stora hela blev det en lyckad kväll och det känns bra att vara igång igen. Det där veterinärbesöket gick bra förresten, inga problem alls. Det var riktigt roligt faktiskt när husse och matte vägde Indy, skulle tänka mig att det utspelas liknande scener när någon vinner ett par miljoner på lotto. Oj oj oj, nästan 46 kg ! Ja, de övriga i väntrummet hade säkert en underhållande stund kan jag lova. Hoppas det blir samma scener imorgon när jag, Janis ska vägas, fast då är det ju på andra hållet. Som jag känner det just nu kan det bli i stil med: Ohh vad duktig du har varit! Nu väger du ju bara 10 g! Vi är inte så oroliga inför morgondagen, husse och vi ska själv åka iväg och då är det lugnt, när matte hänger på, då är det allvar! Men hon ska till det där jobbet ni vet och fåna sig, så som sagt då är det lugna puckar. Vi hörde när de bestämde med veterinären att vi ska rabiesvaccineras, hemskt ord, men som sagt det är bara husse och vi.
Indy & Janis
Onsdag 21 januari
Vi har lite tråkigt så vi bestämde gemensamt att vi skulle fördriva kvällen framför datorn. Tänk vilken utveckling det varit, det skulle varit för 10- 15 år sedan, vilken hund visste då vad data var? Att vi har tråkigt beror mycket på vädret, det är kallt som tusan. Så är det att ha en päls utan under ull, då får man ta smällen och känna sig som en pajas varje gång man ska gå ut. Vi vet att det är i all välmening som matte köpt vars ett täcke åt oss och innerst inne är vi henne evigt tacksamma men hur kul är det att bli utskälld av andra hundar bara för att man ser ut som ett "ufo". Som om det inte räckte att bli "utgudad" varje gång vi behöver ut och uträtta våra behov så är de hemskt oroliga för att vi ska halka och bryta våra ben eller nåt. Något vi inte alls kan förstå, vi är ju lugnet själv båda två. Därför har dom beslutat att vi måste ligga lågt med allt roligt som träning och liknande. Visserligen försöker de muntra upp oss med inomhusträning men det är inte lika kul som när vi är ute för det blir inte så mycket bollar inblandade. Det är det absolut bäst vi vet och vi kan inte riktigt förstå vad de har emot att ha köksmöblemanget i Tv-rummet och vise versa, ett litet resultat av träning med boll inomhus. Fast idag hade matte nog förstått vad vi tänkte för när hon kom hem hade hon några mjuka roliga grejor med sig så träningen blev riktigt rolig och möblerna stod kvar där de brukar. Det är inte alltid vi lyckas dressera dom som vi tänkt men ibland blir det riktigt lyckat. Ikväll fick vi dem till att använda den där grejen som låter "klick" flitigt och då lyckades vi lura dem på massor av köttbullar och lek med de nya grejorna. Den där "klickgrejen" används flitigare och flitigare, börjar misstänka ett samband med läsningen i den där hemska boken. Vi hoppas på lite varmare väder så att det blir lite action igen. Vi ska gå och lägga oss nu och snacka lite om vad de kan mena med att Indy ska till veterinären imorgon och bli vaccinerad. Förmodligen är det att vi åker till de där människorna som först är jättetrevliga och innan man hinner fatt någonting så BANG! blir de jätteläbbiga och kan hitta på allt möjligt.Vi har båda varit med om att först kommer man dit hur pigg och glad som helst, sugen på att utforska varenda kvadratcentimeter och